Meny Stäng

Åke Hellstrand – Liv som konst, konst som liv

Av Bo Bjelvehammar
Oppenheim förlag, 143 sidor

 

Det är några ord av Jesper Svenbro, som ställer sig framför mig, ”Att föreställa sig vad man aldrig sett”, det är ofta det som jag känner när jag står framför en ny bild på ett galleri eller i en konsthall. Och låter bilden komma in i mig, ge mig en känsla eller upplevelse, skapa en likgiltighet eller ett avståndstagande.

Åke Hellstrand skriver gärna lyrik och här kombinerar han det med hyllningar till författare och bildkonstnärer, som han beundrar och som gett honom energi och kraft att skriva. Det kan vara giganter om August Strindberg och Tomas Tranströmer och mindre kända som Sten Lindholm och Lennart Berggren. Till alla har han en relation och ett personligt förhållningssätt. Det är lätt att förstå vad han menar och vad han vill förmedla.

Ofta ger Åke Hellstrand en fyllig bakgrund och så försöker han fånga det essentiella i varje måleri, som hos just Lennart Berggren;

I ett hus
som aldrig funnits,
i ett hus av rutor
i kittets rågångar,
ett rutornas storskifte.

I ett hus
som aldrig funnits,
fann jag dig
återuppstånden till levande död.

[Diktens namn är Hagtornsfjärilens hus]
Åke Hellstrands lyriksamling är rik på ord och bilder, som ger både en känsla av skönhet och inspiration till att själv skapa. Här finns både en närhet och en stor närvaro i skrivandet, orden är väl avvägda och de är inte konstlade och tillgjorda, det är lätt att tycka om både ordstycken och bilder, jag fastnar för ett självporträtt av Olle Skagerfors, naket, sargat och med ett mörkt moln på himlen, men jag kunde lika gärna ha valt en bild av Lars Lerin, Hus, som slutat vänta; husets ögon är stängda och tystnaden bara pekar mot döden.

En avdelning i boken är en hyllning till Tomas Tranströmer, den består av 20 haikudikter, här får du en;

Att se träd
gå runt i regnet är
som att lyssna till ett leende.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

7 + två =