Meny Stäng

Fredrik Nyberg – Att bli ved

Av Bo Bjelvehammar
Norstedts, 131 sidor

 

För bara en kort tid sedan läste jag en bok om ved av vedspisentusiasten Lars Mytting, en ihärdig skildring om huggning, stapling och torkning av ved, men inte nog med det, norrmannen försöker även att fånga vedeldningens själ. Jag kommer att tänka på det när jag läser Fredrik Nybergs sjätte diktsamling och läser om hur ved blir uppsågad, upphuggen och uppeldad i ett cykliskt och organiskt kretslopp, som pågår i olika skepnader omkring oss, dagligen. För att kort beskriva hans poesi, så går det att säga att det är en rörelse mellan ord och ting, utan gränser. Det finns ingen anledning att söka gränser, benämningar och tilltal ska växla, förvandlingar är det normala. Dessutom är diktsamlingen en del av Fredrik Nybergs konstnärliga avhandlingsprojekt på Akademi Valand i Göteborg om poesins akustiska dimensioner.

Dikterna rör sig ofta i ett landskap med den vanliga typologin, åker, skog och äng, här är det ängen som är i centrum. Dikterna är försök till bestämning av objektet; oplöjd och ogödslad gräsmark, med gränser mot hage och skog. Ängen antar färger som daggregnsgrå, framtidsgrå och när dagen är ny är ängen gråvit av daggen. Fredrik Nyberg får mig att inventera mitt eget förhållande till äng; slåtteräng, betesäng och strandäng; dessutom minns jag det vackra ordet ängsvattnare, från gravstenar i Skåne. Ängen är rik på örter som äxing, tåtel, svingel och darrgräs. I beskrivningarna och i de enskilda orden finns en stor skönhet.

Nu är inte ängen bara en biotop, det är en hel värld för Fredrik Nyberg, det är inte bara ett ord och ett språkligt fenomen, i ängens gräs och blommor ryms något större, här finns allt. Om detta talar och tänker två subjekt, figurer, i boken, oiN och Nilofar, som även finns i hans föregående bok från 2008; Nio, nine, neun, neuf.

Det är inte helt enkelt att förhålla sig till Fredrik Nybergs poesi, det finns ju hela tiden inbyggt ett önskemål om att kunna förstå, det är inte enkelt, utan ofta omöjligt. Om det nu inte går att förstå, ska det döljas i dimridåer av ord eller slingerkonster. Jag förstår inte mycket, men blir fascinerad av infallsrikedomen, ordflödet, associationskraften och kärleken till ängen. Det ger mig själv goda tankar och minnen, det är gott nog.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

17 + 8 =