Meny Stäng

Håkan Sandell – Ode till demiurgen

Av Rolf Zandén
Albert Bonniers Förlag, 141 sidor

 

Håkan Sandells debuterade 1981 som poet. Hans diktsamling Ode till Demiurgen är indelad i två delar: del 1 ”Tjugo steg mellan vinter och vinter” 2011/2012, del 2 ”Ett innerspår sanctus” maj – juli 2012. I sina dikter tar Håkan Sandell upp främst de yttre och inre landskapen. Omslagsbilden av Roy Friberg ger ett förhöjt intryckav boken.

Håkan Sandell börjar i första delen med en lyrisk beskrivning av vår planet och rymden där omkring. Verserna har fått en oval och sluten form som för tanken till vår egen planets form. Här liknas universum vid något ”mjukrundat” och ”kvinnligt”:

Vi hoppas
i ett mjukrundat
och kvinnligt universum.
Jag önskar, vid allas huvudgärd
med guldskenet av flickans skira hår
brett ut runt lugna andetag, att världen
består ett tag, på grunden av dess svårighet.

Det är ofta naturen, havet och rymden som man får vistas i då man läser Håkan Sandells dikter, det är rymliga och luftiga texter med ett innehåll som rör sig vida omkring. Texterna är enkla och lättförståliga med en utförlig och känslig beskrivning där intresset riktar sig mot vår existens och universum där omkring. Något stillestånd är det aldrig i hans texter, där finns en rörelse och tiden som väcker läsaren till en omväxlande kärlek och brutalitet, mjukhet och hårdhet.

Det är ett brett register som Håkan Sandell har i sina texter det är inget som känns begränsat där finns mycket att leva sig in i, årets alla årstider finns där, även dygnets alla tider, landskapen, havet och universum. Han beskriver med sin erfarenhet inlevelsen i miljön och delar med sig av den och ger läsaren en resa i Sandells texter känns allting självklart det finns inga svårigheter i hans beskrivningar, formerna känns enkla. Han tar ner stjärnhimlen och får den i sin text att kännas nära:

Vad heter nu stjärnbilden där, matt och vag
snett över hustaken, snabbt nog igen försvunnen
i ram av himlen – blå kanske på baksidan
av vårregnet, och trots två nya grannhus fullt
utfyllande rivningstomtens branta mellanrum.

I någon form finns tiden alltid med, den känns alltid närvarande, någon tidlöshet förekommer aldrig. Det är aldrig någon tvekan, livet finns där i hans dikter. Det är ingen text att gå vilse i, det är en rörelse i texten med stora ytor.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

nitton − 9 =