Meny Stäng

Kennet Klemets – Beröringen

Av Lo Söllgård
Wahlström & Widstrand, 86 sidor

 

Beröringen

Ett ljus i ögonen
Skimmer i blicken

Så inleder Kennet Klemets sin diktsvit Beröringen och här sätts tonen som snabbt rubbas av verserna som följer.

Blickar ner på myntet
En gemenskap
En knivskarp gräns

Här väcks frågorna. En gemenskap, vilken gemenskap? Knivskarpa gränser mellan vad? Mellan vem? Är myntet sammanlänkande eller gränsdragande?

Mantran, upprepningar, kända och okända personer, penetreras, social igångsättare, död, inre värld, skimrande lycka, sorgflammor, i sig själv, barn, vuxna. Lösryckta ord från Klemets poesi i ett försök att fånga det obundna flödet genom kroppar, ett sökande efter ett jag i en större helhet och ett jag i den egna kroppen som tycks söka form i diktsamlingen.

”Vem är jag?/Är jag alla?” (s. 47)

Stroferna slingrar sig genom förnimmelser med ständiga frågor. Motsättningarna presenteras som självklarheter ”Det regnar uppåt/Vräker ner” (s.19). Texten blir vacklande i denna osäkerhet utan att tappa sin stringens. En cirkel tycks slutas genom upprepningen av blicken ner på myntet som återkommer på sidan 81: ”Stå på alla fyra/Blickar ner på myntet/Fri från skuld”.

Jag läser stroferna, tre och två verser på varje sida, som en sammanhängande lång dikt. Det tillåter en snabb läsning som släpper fram rytm och klang, vilka framträder än tydligare vid högläsning. Då det blir ett sammanhållande kitt att hålla fast vid under tiden tematiken växer fram. Tematiken som rör sig mellan identitet, relation, kropp, emotion, i stort och litet med nya perspektiv i motsättningar och sammansättningar.

Men, de korta stroferna på varje sida kan också läsas som solitärer. Utsnitt ur en tillvaro som presenterar en reflektion, en iakttagelse, ibland en bild, ibland en emotion. Den fysiska aspekten är ofta närvarande och när bilder får enskilt utrymme ges läsaren tid att dröja vid orden och nya betydelser kan skapas. ”Att spricka upp i ett leende” (s. 56), får plötsligt en annan klang, en motsättning som skapar dynamik. ”Munnen spricker upp/ i ett leende”. En strof som kan ge rysningar av såväl obehag som välbehag.

Då och då frågar jag mig om jag förstår, om texten ger svar på de frågor som ställs. Nej. Jag tror inte det. Det är en öppen text. Jag skulle kanske behöva lite mer att hålla fast vid. Eller inte…

Det är välkomponerat, stilistiskt säkert, här finns ett driv och samtidigt en exakthet som tillåter att man dröjer vid orden. Det jag känner när jag läser är fascination inför författarens förmåga. Jag tycker om känslan av att kunna störta genom texten. Slå ihop pärmarna. Öppna dem igen, läsa lite här, lite där. Och i de olika läsningarna få olika upplevelser. Det är denna, den direkta läsupplevelsen i stunden, som blir min behållning av Klemets bok Beröring.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

nio + åtta =