Meny Stäng

Pernilla Berglund – Tilltar

Av Bo Bjelvehammar
Teg Publishing, 70 sidor

Pernilla Berglunds Tilltar
Pernilla Berglunds Tilltar

Ibland påminner diktsamlingar om prosadokument, gränserna mellan de båda genrerna suddas ut med svulstiga utläggningar och ordstaplingar utan måtta; ingenting sådant kan sägas om Pernilla Berglunds debutsamling, som har ett avskalat språk, där varje ord är nödvändigt. Det är en gles samling med få rader på varje boksida;

Kabbelekan som växer i det våta, deras gula att följa.
Bäcken är smal, smältvattnet förbi. Jag ska synas här.

Poesin är inte av den nydanande sorten, den ansluter till en traditionell fåra, jag tänker på diktare som Werner Aspenström, Bengt Emil Johnson och Lennart Sjögren. Men dikterna har en sällsam mognad och skönhet, de är inte helt lätta att tränga genom, men de är underbara i sitt motstånd. Det mesta vilar i en västerbottnisk natur med fjällbjörkar, myrar och tuvor, i allt finns ett förande framåt med linjerna, rörelserna och strömmarna i landskapet.

Vi tar oss längre in, det mörka, gå, skägglav, tallar.
Älven blänker ända in hit. Jag kan inte kalla mig
tillbaka. Du som vänder hem.

Och så kärleken, som vandrar längs med sidorna, vi ser bara delar av den, vi känner bara till fragment av dess väsen, den växlar i styrka och intensitet, den växer (tilltar) den avtar som vinden och oron.

Du letar mitt enkla, det som inte tar plats. Solljuset
när det väcker dig på morgonen, du kan aldrig veta
annars.

Jag tycker om Pernilla Berglunds dikter, de är så rika, hon är så noggrann med orden och hon är så klok och fångar i få ord en hel värld, som i de fyra orden ”vi blir andra ensamma”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

16 + 14 =