Meny Stäng

Charles Reznikoff – Förintelsen

Av Peter Nyberg

Charles Reznikoff. Foto: The Estate of Charles Reznikoff
Charles Reznikoff. Foto: The Estate of Charles Reznikoff

Adorno skrev 1949 att det är barbariskt att skriva poesi efter Auschwitz. Först i slutet av sitt liv fann Charles Reznikoff en metod som inte profiterade på offren men ändå skapade poesi av Förintelsen: han strök ner texten i protokollen från Nürnbergsrättegången och Eichmanprocessen tills enbart de rena vittnesrösterna återstod.

Han blev utvald från det läger han befann sig
för att utföra ”vägarbete”.
Men det handlade inte om vägarbete
utan om att dölja spåren från de mord nazisterna begått de senaste tre åren.
Liksom i andra läger fick de arbetande gräva fram massgravar,
ta upp kropparna
stapla dem i lager
och bränna dem;
leta efter eventuella värdesaker i askan
som guldtänder eller ringar,
mala ned benen;
sprida askan för vinden
och forsla tillbaka jorden till den plats man grävt upp den
och så frön.
Ibland när de tagit upp en kropp
som skjutits nyligen
och lagt den på elden
så hände det att kroppen började skrika;
personen levde fortfarande.
Vissa hade också munnarna öppna och tungorna stack ut:
de hade begravts levande
och kvävts till döds.

Theodor W. Adorno skrev 1949: ”Att skriva poesi efter Auschwitz är barbariskt”. Citatet togs snart ur sitt sammanhang, började leva sitt eget liv och Ador