Meny Stäng

Ola Lindberg – Hundraåriga skuggor

Av Bo Bjelvehammar
Bambulunden, 2013, 88 sidor

 

Den som bor vid havet saknar aldrig nya upplevelser, en dag av lugn och läkning med lullande dyningar kan några dagar senare mötas av vidundret storm. Jag tänker på Vilhelm Eklunds och hans långa strandpromenader för att återvinna hälsa och balans.

Hur själen än har tröttnat,
du ständigt dock, o hav,
i härlighet är nytt.

Ola Lindberg är ofta nära havet i sina haikudikter, minimalistiska och komprimerade i form och innehåll, på bara någon rad fångar han en sinnesstämning, en känsla eller sätter några få ord på ett möte eller en ögonfröjd. Han ägnar varje årstid sin uppmärksamhet och i en femte avdelning handlar det om övergångar och gränsfall, lite som hos Mons Kallentoft och hans femte årstid.

Våren handlar ofta om nyupptäckter, om att se hur vintern gått hårt åt vissa saker och så ska vi skapa nytt utifrån alla utfunderingar under vintern. Våren är inte sällan obeslutsam och lynnig, hagelskurar avlöser drivor av körsbärsblommor, våren kan inte riktigt stå emot det kalla;

ännu rår inte
vårsolen på havsvinden

Sommar betyder soldaller, hetta och skuggor under lummiga lindar på en uteservering. Vi gör nya saker;

sommarmorgon
trampar upp en ny stig
till havet

Sommaren äger sin egen poesi med sommarvindar, fjärilsvingar och det lätta regnet, i denna svit finns samlingens bästa dikter, som;

ett tåg kommer
hästflocken sluter sig
kring fölet

När jag läser Ola Lindbergs haikudikter från 2011 och jämför med de nya, så har han gjort stora framsteg; stilsäkrare, aktsammare om varje ord och mera variationsrik i sitt tilltal. Och han fångar väl varje årstids emblem och markörer. Hösten står för mera brutala hagelskurar, en tilltagande skymning och förberedelser inför det som bara ska bli värre;

på strecket
en klar höstdag
vintergarderoben

Vintern vill jag inte tala om!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

två × 4 =