Meny Stäng

berg och annat – Göran Strömqvist

Oppenheim förlag, 2013, 54 sidor
Av Louise Hjalmarsson

 

Göran Strömqvist. Foto: Florence Oppenheim.
Göran Strömqvist. Foto: Sven Strömqvist.

Bergen i Göran Strömqvists nya diktbok berg och annat är inte lika lätt tydda som kartongerna i den föregående boken, vilket både besvärar och skänker spänning åt läsningen.

Göran Strömqvist har skrivit tre novellsamlingar och lika många diktböcker. Ordhål (2011) och Kartongerna på min vind (2012) är enkla, konkreta dikter där något ofta överförs från det konkreta till en mer abstrakt nivå. Jag tycker att den nya diktsamlingen berg och annat visar på en förändring i poetens sätt att skriva.

Till att börja med undrar jag över de där bergen. Kartongerna på vinden var packade med saker som symboliserade ett liv. Så vad är bergen? Bergen är inte alls lika enkla att förstå. Ofta står de för en natur som ger efter, som inte klarar trycket från människan och därför faller ihop. De verkar ha ett syfte, ett uppdrag, ofta en själ. Och det är vad som gör mig nyfiken, varför denna själ?

Göran Strömqvists berg och annat
Göran Strömqvists berg och annat

Det hände en natt.
Efter mycket snörvlande och
sprickbildning
vände sig berget
likt en sovande
visade att allt som är berg
inte är orubbligt och att bergtagna
behöver något att jämföra med.

Berget lägger sig vid jagets brygga eller reser sig ur sjön så att vattnet sugs ”från stränderna / Likrester, traktorer och krossat glas / skärvor / av traktens förflutna.”. I dikten har någon antytt en katastrof, ”andra talade om frälsning”. Som jag tolkar det är bergets krafter till en början stora, det är en naturkatastrof som straffar människorna. Senare bestraffar människorna berget genom att spränga i det. Jag förväntar mig att symbolen ska vara konsekvent, som kartongerna i den föregående diktsamlingen, men här är berget som symbol undflyende och magiskt.

I den andra delen, liksom i början av den första delen, innan berg kommer på tal, finns enskilda dikter. I flera av dem visar sig poeten Göran Strömqvists storhet. Enkla vardagsscener blir i texterna dubbeltydiga och därför intressanta. En man tar ut pengar från en automat men också kapitalet från ett förhållande: ”Vad finns kvar på kontot? / Vill jag ha kvittot? / Vad ska jag nu säga till dig?”. Eller som i den sista dikten:

Men nu äntligen
en tom plastpåse som jag sparkar till på stranden
grå och ointressant
Göran, står det på utsidan,
Romanen om Göran.
Och i nedre högre hörnet
Nedbrytningstid ca 100 år. Miljöfarlig.

Sammantaget är berg och annat spretig. Här finns dikter som de just nämnda vilka håller mycket hög klass, men också dikter som är intetsägande där poeten verkar ha fascinerats av en tanke men inte riktigt lyckats få den på pränt eller till och med blivit för intresserad av det berättande jaget och istället för att fullfölja tanken hänvisar till tidigare dikter som en effekt. Svajningarna och framför allt bergsdikterna gör samtidigt boken mer laddad än Strömqvist tidigare böcker. Ingen som tyckt om Ordhål och Kartongerna på min vind kommer dock att bli besviken på berg och annat.

Fotnot
Eftersom Göran Strömqvist arbetar med Populär Poesi låter vi Louise Hjalmarsson recensera berg och annat, då hon inte har något i övrigt med arbetet med tidskriften att göra. Louise Hjalmarsson studerar litteraturvetenskap i Stockholm, för att i slutänden bli lärare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett + 19 =