Meny Stäng

Göran Printz-Påhlson – Men det är själva kartan du lever i

ellerströms, 2013, 48 sidor
Av Bengt Berg

Göran Printz-Påhlson Foto: Ulla Montan
Göran Printz-Påhlson Foto: Ulla Montan

Det finns bland kritiker och författare så kallade lärdomsgiganter för vilka man alltför lätt anlägger en underdånigt vördsam hållning. Inom poesin är TS Eliot en sådan ikon och hans stora verk The Waste Land är en närmast kanonisk skrift för den poesiintresserade intelligentian. Det är en dikt som man inte knaprar i sig på en kafferast, den kräver både tid och koncentration, gärna ett uppslagsverk och ett öppet sinnelag.

Men vi bjuder som läsare ofta en alltför stor respekt inför poesins giganter. I stället för att resa frågor mot deras text tar vi ett steg tillbaka mot den dörr man kom in genom och så tänker man: Det är väl mig det är fel på när jag inte begriper eller får ut någonting av det nyss lästa. Men det är också möjligt att efter ett första, ofruktbart möte med texten/författaren ta ett djupt andetag och återvända till tryckluftskammaren för ett nytt försök…

Det kan också vara så enkelt att man stått utanför dörren med en siffra fel i portkoden, en lätt justering och dörren öppnar sig. Det var inget fel vare sig på texten eller på mig som mottagare, det var fel kod