Meny Stäng

Johannes Heldén – Ljus / System

Albert Bonniers & Irrlicht förlag, 2013

Av Peter Nyberg

Johannes Heldén. Foto: Sara Mac Key.
Johannes Heldén. Foto: Sara Mac Key.

Under hela 2000-talet har Johannes Heldén varit nästan osannolikt produktiv inom konst, musik och poesi.

Diktböckerna har omväxlande kommit ut på Bonniers och på mindre förlag, som Irrlicht. Gemensamt för all poesi från Heldén är att den anknyter till Sience Fiction, men också till en generell miljöproblematik. Den framtida undergång eller ensamhet som ofta beskrivs tycks ha föregåtts av utplåning. Kvar finns endast den ensamma människan i sin naturliga miljö, ibland med en SF-teknik att tillgå. Kännetecknande är också en rik allusionsapparat till SF-kultur och skräckkultur, som här från System.

Johannes Heldén System

25-50 m
ÅLDER okänd
KÄNNETECKEN mycket motståndskraftig
växer   utmed    motorvägar     i semiskymning     ibland
parasitisk GENEALOGI
               enda överlevaren oförändrad
de ser underliga ut            som fångade i en malström
de kanske reflekterar en plats på marken jorden det är här
                            resurser off the grid

johannes helden Ljus

Både Ljus och System är påkostade utgåvor. Ljus har stora svart pärmar. På framsidan står en bil med lyktorna på och i skenet från lyktorna ser vi ett träd. Ovanför silas molnljuset fram och vi förstår att det är natt. Illustrationen är välgjord och synkroniserar med poesin – naturen och tekniken visas men poesin kräver en medskapare som skingrar tomheten mellan delarna. Bilens utsatthet i mörkret är givetvis densamma som människans i Heldéns dikt.

Poesin är söndersliten, rent språkligt. Även om grammatiken till största delen är intakt har poeten särat på satserna för att skapa läsrytm. Greppet är inte ovanligt i nutida poesi och ofta blir resultatet översvårt, men Heldén är läsartillvänd. Vad vi förväntas bidra med är att fylla ut vad som inte står genom de ledtrådar som ges i texten. På det sättet skapas en anspänning, ett fokus.

Det var i det här rummet jag spelade in pianot för flera år sedan
med dörren öppen ut mot natten sommar

syrsorna därute de är lyssnare

Spänningsmomenten i både Ljus och System bygger på att människan är utelämnad, övervakad. Karaktärerna lyssnar efter steg bakom sig, föreställer sig att syrsorna är lyssnare, fåglarna närmar sig. Heldén är skicklig på att skapa den förtätade stämningen. Även som läsare känner jag hur något närmar sig, får syn på en fågel som stirrar in genom fönstret misstänkt länge eller hur tekniken har ett grepp om mig istället för tvärtom. Efter läsningen fungerar det som i en strof i Ljus:

Vissa ord bleknar och försvinner in
i ljuset eller skuggan andra dröjer sig kvar
oombedda

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

arton + 1 =