Meny Stäng

Magnus William-Olsson – Omullus Absconditus

Wahlström & Widstrand, 2013, 77 sidor

Av Sohrab Rahimi

Magnus William-Olsson. Foto: Cato Lein.
Magnus William-Olsson. Foto: Cato Lein.

Med all världens myter och idéer som resonanslåda undersöker Magnus Willisam-Olsson i sin nya bok Homullus Absconditus tillvarons mysterier.

Magnus William-Olsson tillhör de poeter som aldrig sviker sina läsare och alltid har något att tillföra. Ena gången kan han vara språkmaterialistisk. Andra gången skriver han konceptuell poesi. Han kan i prosa vara lyrisk samtidigt som han kan vara prosaisk i sin poesi. Magnus William-Olsson är utan tvekan en viktig poet. Han är en poet som lever i sin poesi. Detta kan man följa vid studien av hans poetiska projekt. Han har förmågan att förvandla det han ser och upplever till poesi. Denna förmåga kan kallas intuitiv, en poetisk genialitet som alltid överraskar. I Magnus William Olssons poesi finns alltid den mänskliga fysiken, den köttsliga kroppsbeskaffenheten som ett centrum allt utgår ifrån. Komplexet, människan, med alla sina begär och behov, strävar efter en förklaring till upphovet för dessa, och verkar som en naturlig del av hans poesi.

Om kärleken säger han så här:

Varför skulle jag inte tro på kärleken?

och längre ner på samma sida står det:

Jag tror På kärleken i två sig om varandra slingrande
lågor som tär varsin stock från olika träd.
Jag tror på det annorlunda.
På älska