Meny Stäng

Sedigheh Vasmaghi – Smälta smärtor

Bokförlaget Edda, 2013, 80 sidor

Av Carola Mikaelsson

Sedigheh Vasmaghi. Foto: Lotte Sederholm.
Sedigheh Vasmaghi. Foto: Lotte Sederholm.

Sedigheh Vasmaghi debuterade med diktsamlingen Regnets bön 1989 och har därefter publicerat flera diktsamlingar och facklitterära böcker. Hon är doktor i islamisk teologi och rättsvetenskap, och verkar sedan 2012 i Uppsala, där hon är fristadsförfattare. Smälta smärtor är översatt av Tobias Bernander och satsningen kallas av bokförlaget edda för en introduktion av både Vasmaghis diktning och iransk poesi till svenska.

Sedigheh Vasmaghi Smälta Smärtor

Jasim Mohamed har skrivit förord och i det fört in en intervju med Sedigheh Vasmaghi där hon lyfter fram poesin som en betydande del av hennes person: ”Poesiskrivandet är en viktig del av min tillvaro. Vi har en obrytbar vänskap. Det är mitt bästa sätt att uttrycka mig själv och nedteckna mitt liv.” Hon liknar också poesin vid en ”nationens tunga”, eftersom den kan uttrycka folks liv, politik och sociala värderingar. Med den här gedigna inledningen och det explicit uttryckta sociala och politiska engagemanget blir diktsamlingens klangbotten ett tydligt ställningstagande. Kritiken mot odemokratiskt och religiöst landsstyre löper i dikterna jämte hopp – hopp om bättre tider, hopp om insikt. Berättarrösten rymmer också kärlek och en stark vilja. Sammantaget blir Vasmaghis diktning en berättelse. Till grund ligger ett ursprungs historia vilken framkallar reaktioner som i sin tur leder till en replik. Det finns anledning att lyssna.

Längst fram finns ett smalt pass är en rasande dikt som till största delen rusar fram men som mot slutet rätar upp sig och saktar ner, byter ton. Den inleds med ”Jag ger dig inget namn / för det vore att förolämpa orden!” och riktar sig till ett du ”i vars mun vinden snurrar”. I dikten finns konkreta bilder vilka ger en autentisk ton till den politiska hållningen:

De ger ett helt livs värdighet
för ett stycke vetebröd
och i sina skottkärror
säljer de värdigheten
billigare än vattenmelon
[…]

Och mot slutet alltså en skiftning, då hoppet och viljan tar vid:

Det ska gro ett frö i mig
ett underbart frö
och sprida sig
och mycket snart
ska det
rensa bort din smuts från jorden

Vasmaghi arbetar med upprepningar av olika slag. Både ord och fraser återkommer, inom en och samma dikt men också över diktgränserna: i I kärlekens galge finns en vers som lyder till minne av svalorna som inte återvänder, och ”Svalorna” som inte återvänder är rubriken på dikten som kommer därnäst (sid 56).

Starkast är ”Med piskade ord”, som inleds med följande strof:

Min stad
är en sagostad
i min stad
finns bajonetter
istället för buxbomsträd och cypresser
spön
istället för ekar och granar

Vasmaghi presenterar en miljö som det lätt att följa med i. Bilderna hon målar fram är tydliga, ofta konkreta. På något ställe är hon till och med lite väl tydlig, som på sidan 46:

på tallrikarna
finns sorg
istället för mat
och i glasen
finns gift
istället för vin

Men det starka och drivna i Vasmaghis diktning väger tyngst, och aktualiteten är brännande. Ola Larsmo, som är författare och ordförande i Svenska PEN, har skrivit efterordet och säger om Vasmaghis poesi att ”Jag tror att vi i hennes dikter kan leva oss in i hur den politiska utvecklingen i dagens Iran öppnar sig i plötsliga gläntor för att sedan stängas igen i mörker och snår.” Jag lånar Vasmaghis lyriska språk för att stämma in i Larsmos utsaga, för jag tänker att det hon gör är att uppmuntra oss att ”… ropa på våren / våren bakom tankarnas trädgård”, och hon uppmanar oss att ”medicinera den trånga jorden och den låga himlen genom bredden i vårt synfält.”

1 Comment

  1. Pingback: Smälta smärtor |

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × 1 =