Meny Stäng

Anna Hallberg – Ljusgrönt och aska

Albert Bonniers förlag, 2014, 86 sidor
Av Carola Mikaelsson

Anna Hallberg. Foto: Sara Mac key
Anna Hallberg. Foto: Sara Mac key

Anna Hallbergs nya diktbok är både estetiskt tilltalande och innehållsligt lekfull, den är fylld både av betraktelser, berättelse och poetiskt skarpsinne.

Poeten och litteraturkritikern Anna Hallberg debuterade 2001 med den uppmärksammade diktsamlingen Friktion. Sedan dess har hon givit ut på era platser, MIL och Colosseum, Kolosseum och under det dryga decennium som gått erhållit flera priser för sin lyrik. Ljusgrönt och aska är Hallbergs femte diktsamling, och den är synnerligen solid.

Anna Hallbergs Ljusgrönt och aska
Anna Hallbergs Ljusgrönt och aska

Verket består av tre olika texttyper som lyder under separata lagar : lekar (inspirerat av Hallberg, s. 42) men likväl fungerar parallellt med varandra. Överst på sidorna löper en bård av kapitäler i vilken allsköns gröna nyanser lyfts fram. Jade, päronskaft, absint, mögel, ärtgrönskarabé, zucchini, fläder, yes, såpagrobladskogsdisgräs, havsalg, smaragd och pistage är några av dem. Då och då smyger sig ord in som inte kan kopplas till färgen grön, och de får mig att stanna upp, att tänka efter, att föreställa mig just det som ordet representerar. För vilken färg har egentligen saltvatten? Eller en solfläck, en ulltröja eller ett trafikljus? För att inte tala om starr, flik och ben 10. Ordbården är fantastiskt välförsedd med detaljer och fångar, trots att det är ett axplock, ett brett spektra av vår värld. Det gäller även språkligt, och jag lockas av rikedomen att ta reda på om samtliga bokstäver i alfabetet finns representerade. Det gör de – alla utom Q. Varför är det så ont om Q? frestas jag att tänka. Har Hans Alfredssons Q-hund varit framme, mån tro? Kopplingen må vara långväga, men på samma sida som leken nämns finns frasen alfabetets början och slut, och det är Alf A Bete som i Alfredssons bok handhar bokstavsmaskinen …

På mitten av sidorna uppträder aska och träd i olika skepnader. Här är texten i konstant rörelse och progression, och når vid många tillfällen svindlande nivåer. Ömsom är det betraktelser jag tar del av, ömsom ett berättande, men här finns också en sökande stämning som då och då formerar sig i frågor och undranden vilka engagerar mig som läsare och planterar pauser i flödet. Som på s. 32:

träd                          när blev plantan ett träd
stängeln en stam
löven en krona

Hallberg använder ett koncentrerat språk och förflyttar sig snabbt och lätt mellan olika skeenden, platser och perspektiv. Tonen är lugn och bestämd, och fastän texten är fragmentarisk, stundom abstrakt, målar hon fram tydliga bilder.

nakna ord : skära upp det : klingande : hörselsnäckan
en vitblek grodd : lite fuktig : hopkrupen : fortfarande
armarna om knäna : ögonen öppnas : klistriga fransar

De här partierna är med sina många rimvariationer ljuvliga att läsa högt. Smaka på följande!

grova stam : bredbröstad : härtagande
rottrådar : lövflisor : stursk : stångande
utbuktande barkstöddig
brölborstig : stängelstam
ändå : en flinga : singlande : inuti

(s. 47)

Delen som löper i sidornas nederkant är skriven med små bokstäver i fet stil. Där finns, bland jord och träd, ett jag, ett du och ett vi, men också oväntade inslag, såsom:

en blodig mun som skrattar
vad ska vi göra med den
den skrattar av eller åt sig själv
är sin egen motor
(s. 32)

Anna Hallbergs Ljusgrönt och aska är en framåtrörelse, en organisk upplevelse. En oas! Eller, om askan ska inkluderas, ett svartvitt fotografi av något ljusgrönt i rörelse (s. 43).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tjugo + 16 =