Meny Stäng

Blaise Cendrars – Reseanteckningar

Ellips förlag, 2013, 172 sidor

Av Peter Nyberg

Blaise Cendrars
Blaise Cendrars

Plura Jonsson introducerar poeten Blaise Cendrars för mig i en av Eldkvarns samlingsboxar. När Jonsson skriver en av sina sånger tar han starkt intryck av ”Du är vackrare än himlen och havet”:

När du älskar måste du ge dig av
Lämna din kvinna lämna ditt barn
Lämna din pojkvän lämna din flickvän
Lämna din älskare lämna din älskarinna
När du älskar måste du ge dig av

De där raderna har blivit kvar, de har gång på gång upprepats inom mig tills de övergått till att vara ett mantra utan speciellt mycket innebörd, men när jag återupptäcker dem i Blaise Cendrars Reseanteckningar återför de mig till ett annat livsstadium, på det sätt som vissa formuleringar kan göra. Cendrars är av Schweizisk-franskt ursprung och lika mycket äventyrare som poet. I skrivandet av Reseanteckningar har han klivit ombord på en atlantångare som ska ta honom till Brasilien. Han är laddad med en beatnikaktig känsla för livet och glädje över att upptäcka det genom sitt skrivande. Ofta får jag intryck av att han har genomskådat pretentionerna och skriver vad han ser. På gott och ont.

Blaise Cendrars Reseanteckningar
Blaise Cendrars Reseanteckningar

Flera av dikterna i Reseanteckningar är storartade. I ögonblicket lyckas Cendrars fånga människor och ögonblick, vilka överförs till nutida människors livssituationer. I den meningen har inte boken gått ur tiden, trots att den skrevs för 90 år sedan. I andra dikter tycks texten falla och bli platt. Iakttagelsen leder ingenstans utan stannar vid att vara en nedtecknad iakttagelse, en reseanteckning i dess mest alldagliga form. Som i SMÅFISK:

Himlen är skarpt blå
Väggen mittemot är skarpt vit
Det skarpa solskenet bränner på mitt huvud
En negress på en liten terrass friterar mycket små fiskar i ett kokkärl
utskuret ur en gammal kexburk
Två negerungar tuggar på en sockerrörsstjälk

Sammantaget genomströmmas läsningen av något mer än de enskilda dikterna ger. Poetens iakttagelser är ofta vardagliga men nyfikenheten och en vild livslust gör läsningen intressant. Formen tillåts aldrig störa, men blir ibland väl platt och närmar sig i vissa dikter det lakoniska utan att i poesin ha stöd för lakonismerna.

Volymen från Ellips innehåller också Cendrars svit ”Sydamerikanskor”, vilken korresponderar med Reseanteckningar men saknar den övergripande energin och övergår i en mer slentrianmässig poesi.

Jag kommer inte att få några bestående intryck av Reseanteckningar. Det är en trevlig utgivning, jag tycker om Cendrars livsenergi, men grips inte av dikterna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tolv + ett =