Meny Stäng

Charles Baudelaire – Samtida fördomar

ellerströms, 2013, 213 sidor
Av Rolf Zandén

 Charles Baudelaire porträtterad av Félix Nadar
Charles Baudelaire porträtterad av Félix Nadar

Samtida fördomar är titeln på boken med Charles Baudelaires samling essäer som nyligen givits ut.

Det är ellerströms som står för utgivningen. Charles Baudelaire föddes 1821 i Paris, där han dog 1867. Han var aktiv som poet, författare och litteraturkritiker och anses vara en av den moderna litteraturens stamfäder. Han debuterade 1857 med diktsamlingen Ondskans blommor. Fastän han var dömd för sina omoraliska dikter var han en kritisk moralist. Hans essäer är mest inriktade på litteratur och bildkonst.

Essäerna består bland annat av författarpresentationer av samtida exempelvis Victor Hugo, Auguste Barbier och Leconte de Lisle. I essän ”Eftersom realismen finns” tar han avstånd från realismen och attackerar den på ett slagkraftigt sätt:  ”Jag finner det onödigt att återge det som redan finns. Jag föredrar min fantasi framför det konkretas trivialitet.” Han påstår att ”det går inte att undvika moraliska problem  i diktens estetiska värde. Poesin är det som är mest verkligt, det som inte är fullkomligt sant utom i en annan värld”.

Charles Baudelaires Samtida fördomar
Charles Baudelaires Samtida fördomar

I essän ”Hur man betalar sina skulder när man är ett geni” tar han upp en anekdot som han fått höra med löftet att han inte för den vidare, ett löfte som han bryter. Med berättelsen får man en känsla av att han ser en likhet mellan sig själv och personen som historien handlar om. Personen är en drömjägare som är på jakt efter det absoluta, men han befinner sig dessutom i trångmål och är skuldsatt hos banker, han har många kontakter bland annat med redaktörer och affärsmän. Man får en uppfattning om att det är en person som Baudelaire har medlidande med. Det är en berättelse som han hört och som han tar upp i andra hand.

I essän ”Tankar om några av mina samtida”  är det uppenbart att Viktor Hugo var en författare som Charles Baudelaire hyste stor beundran för. Han skriver: ” Viktor Hugo var från början den mest begåvade, den mest utvalde till att genom dikten ge uttryck för det som jag skulle vilja kalla livets mysterium” Han skriver om Viktor Hugos levnadssätt, hans tankfullhet, hur han inte kunde låta bli att arbeta även då han var i rörelse. Det var en tankfull vandrare han såg honom som, en man som sökte ensamheten, en drömmare och sökare. Det är det omåttliga, det ofantliga som utgör Viktor Hugos naturliga element, han rör sig där som i sin ursprungliga atmosfär skriver Baudelaire.

Det mesta är läsvärt som Baudelaire skriver om så väl som poet som författare, konst och  litteraturkritiker. Hans texter är fyllda med fängslande tankar. Han dyrkar ensamheten och skriver ”för en själsförmögenhet krävs ensamheten för att utvecklas fritt”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 + 9 =