Meny Stäng

Eva-Stina Byggmästar – Barrskogarnas barn

Wahlström & Widstrand, 2014, 121 sidor
Av Bo Bjelvehammar

Eva-Stina Byggmästar. Foto Jan Anders Broo.
Eva-Stina Byggmästar. Foto Jan Anders Broo.

Innan du öppnar boken kan du njuta av en målning av mästaren Lars Lerin. Den har namnet Romantiskt återfall och leder oss in i hans bildvärld av vackert vemod. Möjligen har han behövt återvända dit för att inte helt förgås i en värld av virtuellt skräp, av mekaniska detaljreflexer och twittersorl.

Eva-Stina Byggmästar tassar in i storskogen vid första bästa tillfälle, hon umgås med träden och buskarna, med växterna och fåglarna. Där i skogen kan hon vara sig själv, inte vara någon annan. Hon kan skärpa sina sinnen: träna doften, öva hörseln och låta seendet växa och bli klarare. På det sättet kan hon bli en del av något större, något ursprungligare. Och vinna vila;

Eva-Stina Byggmästars Barrskogarnas barn
Eva-Stina Byggmästars Barrskogarnas barn

ligger i kojan,
det är midvinterkväll,
de blåbärsblå vantarna
hänger på tork
över vedspisen!

Det är en omedelbar och rak poesi, enkel och vacker; Byggmästar söker inte formuleringar, arbetar inte på konstruktioner. Hon har en stor kärlek till det självklara, till de orden, som först kommer fram i huvudet och får ta plats. Därför blir hennes poesi både egensinnig, sprakande och oemotståndlig. Alla som skriver poesi och letar efter märkvärdiga ord, läs Eva-Stina Byggmästar! Hon låter orden ta stor plats och märkvärdiggör inte sin egen plats i skrivandet, även detta är ett föredöme. Dessutom blir texten aldrig banal och grå, utan den innehåller alltid samma glädje och hoppiga lekfullhet.

I storskogen är det aldrig tyst och ensamt, det finns alltid rörelser, i vinden rör sig trädkronorna i bågar och cirklar och gräsen följer vindens gång, det finns alltid nya upptäckter att göra;

mitt i skogen
ligger en vattenrik mosse,
där trivs odonet
som allra bäst –

dess talrika, urnlika
blommor förgyller skogslivet
på ett särskilt sätt!

Och så de otaliga variationerna, en samling tallar består av olika individer, varje träd har sina särdrag och sina alldeles egna kännetecken. Detta går bara att upptäcka genom stor uppmärksamhet och stor närvaro. Allt detta gör att du som läsare känner en trygghet i dessa dikter, orden blir som lugna andetag och plötsligt vid din nästa promenad bortåt mörkret, börjar du känna blå ögonblick och lyssna på nattfåglar. Nu går det inte att ändra på allt med en gående gång, det tar tid, det krävs ett särskilt förhållningssätt och ingående studier, det tar tid;

men gillar att ta det lugnt, att ta mig tid,
att känna mig lite sömnig och somna
bara så där, under gran –

Stor, slow poetry!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 × 2 =