Meny Stäng

Frida Lo Kongstad – Björntråd

Oppenheim förlag, 2014, 96 sidor

Av Carola Mikaelsson

Fridas Lo Kongstad Foto: Frida Lo Kongstad
Fridas Lo Kongstad Foto: Frida Lo Kongstad

Frida Lo Kongstad förde under flera år dagbok och har i dem experimenterat och provat ”olika sätt att skriva och olika sätt att leva”.

Dagböckerna var en plats där frågor kunde väckas, rum byggas upp, historier berättas och språket undersökas, och hon tänkte sig dem som en plats med möjlighet ”att aktivt förhålla sig till sitt eget liv och att hela tiden pröva och ompröva olika förhållningssätt.” En stor del av texterna i Björntråd är sådana texter, om än inte alla. Stundom lekande, stundom allvarliga, och ofta med ett sökande drag över sig.

Björntråd är en diktsamling som rymmer såväl prosalyrik som poesi, med en övervikt av det förra. På baksidan står att det ”är en bok som talar många ungas språk”, och det är en beskrivning som mer än något annat fångar läsarten. Texterna bildar ett lapptäcke av scener, berättelser och individer som delas in i avsnitten Livet, Språket, Liljeholmsbron, Övningarna samt Prolog/epilog vilka skiljer sig från varandra både form-, stil- och innehållsmässigt. Gemensamt för dem alla är dock det unga uttrycket.

Avsnittet Livet inleds med meningen ”Jag vill inte välja” (s. 13) och på följande uppslag löper en dikt i tre längre stycken där Kongstad räknar upp kyssar: Kyssen i halsgropen, Sju sorters kyssar, Bullerkyssen och Drive in-kyssen. Alla tänkbara kyssar är med – utom slängkyssen. Kanske har den skickats iväg mot någon? Övningarna (s. 67-81) är det avsnitt som