Meny Stäng

Jesper Svenbro – Hill Hill Hill

Albert Bonniers Förlag, 2014, 70 sidor

Av Rolf Zandén

Jesper Svenbro. Foto: Ferdinando Scianna
Jesper Svenbro. Foto: Ferdinando Scianna

Jesper Svenbros nyutkomna diktsamling Hill, Hill, Hill är hans nittonde utgivning, 1966 debuterade han.

Jesper Svenbro har erhållit ett flertal priser bland annat Sveriges radios lyrikpris och Bellmanpriset. 2006 invaldes han i Svenska Akademin. Numera är han bosatt i Frankrike. 

Temat i Jesper Svenbros diktsamling är den svenska konstnären Carl Fredrik Hill som levde på 1800 talet. Den är en beskrivning med känsla om konstnärens liv och skapande. Han har fått en stor plats i Jesper Svenbros text. Att det finns ett intresse för bildkonsten hos Jesper Svenbro är det ingen tvekan om, där har både litteraturen och konsten fått en given plats.

Jesper Svenbros Hill, Hill, Hill
Jesper Svenbros Hill, Hill, Hill

Det är en läsvärd bok med en känsla och ett tankeliv vid den ständiga iakttagelsen av de yttre och de inre tingen. Tiden är något man ofta möter i Jesper Svenbros texter det är dygnets olika skeden, årstider, livet och döden som kommer igen. I dikten ”Adrastos´ slutmonolog” får han läsaren att känna kylan då han beskriver Hills vistelse i sitt kylslagna arbetsrum en  vintermorgon:

I Hills föreställning är Adrassos` öde
redan beseglat när han en vintermorgon
uppe på sitt kylslagna arbetsrum
sitter med ett foliantblad på skrivbordet framför sig
och än en gång befinner sig som på åhörarplats.
Vedkaminen värmer behagligt i nacken.
På fönsterrutorna finstilta frostrosor.

Hill, Hill, Hill består av enkla och berättande dikter där liv och öde presenteras och som är lätta att leva sig in i. Det finns inget som känns ovanligt i Jesper Svenbros texter, de är luftiga och nära den tydligt utskrivna verkligheten. Minnen beskrivs från Hills tidigare stads- och landskapsmiljöer. Lund är den plats där Hill bodde en stor del av sitt liv och är mest aktuell i Jesper Svenbros dikter. ”Skomakargatan illuminerad” är en dikt där det berättas hur ”Hills Andeväsen” drar sig till minnes om plats och händelser och ser nu hur det har förändrats:

Kväll efter kväll står Hills Andeväsen på trottoaren
framför det avsnitt av Skomakargatan i Lund
där hillska huset en gång var beläget. Han följer uppmärksamt,
såsom hypnotiserad, verksamheten innanför fönstren
på den starkt upplysta bottenvåningen
i huset rakt mittemot. Han blev åtskilligt häpen när han förstod att lokalerna
nu tillhörde Folkuniversitetet, –
vad beteckningen sen ska betyda?

Det är en god beskrivning av Hills liv och känslor som Jesper Svenbro gör. Texten är enkel och intressant och ger ett intryck av tiden och utvecklingen. Läsaren bjuds på en läsning med tänkvärt innehåll.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

17 + 11 =