Meny Stäng

Mette Moestrup – DÖ, LÖGN, DÖ

Peqoud Press, 2013, 174 sidor
Av Rolf Zandén

Mette Moestrup. Foto: Kajsa Gullberg
Mette Moestrup. Foto: Kajsa Gullberg

DÖ, LÖGN, DÖ är Mette Moestrups femte diktsamling. Förutom föreliggande volym har Pequod Press givit ut en av hennes tidigare diktsamlingar  Golden Delicious på svenska. Hon är född i Danmark 1969. Rytmen är något väsentligt i hennes dikter. Det är makten, utnyttjandet, föraktet och smutskastningen som Mette Moestrup ofta koncentrerar sig på. Dikterna är långa och det fordras tid att tänka för att få ut något. Hon ger läsaren ett tankeliv med djup.

Ofta är det dramatik i det som Mette Moestrup skriver, texten blir aldrig lågmäld. Upprepningar av ord stöter man ständigt på i hennes texter som till exempel i den långa dikten ”SNÖ/VIT” där man möter orden du, är, snygg, fuck och suck ett antal gånger. Det är repeterandet som ger ett starkt intryck av ett kort och enkelt beskrivet utseende:

Mette Moestrups DÖ, LÖGN, DÖ
Mette Moestrups DÖ, LÖGN, DÖ

Du är snygg.
Suck.
Du är väldigt snygg.
Fuck.
Snygg, snygg, snygg.
Suck, fuck, fuck.
Du är snygg, snygg, snygg, när du säger suck, fuck, fuck.
Fuck. Snygg.
Du är snygg, när du säger fuck snygg.

Upprepningarna i hennes dikter ger en känsla av säkerhet. Det är en tyngd i de upprepade orden och en kraft och styrka föds. Genom de repeterade orden får man ett intryck av en koncentration i texten. Risken finns att det kan blir för intensivt om det  blir för mycket av upprepningar.

I den långa dikten DÖ, LÖGN, DÖ gör Mette Moestrup breda beskrivningar av olika skeden i livet. Bland annat är det rikligt med skildringar som emellanåt ger känslor av ”sminkade” upplevelser:

Mansbebirösten läspar sötaktigt hat, munnen läcker ond mjölk
som skummar i mungiporna, torkar in som porslinsfärgat puder
i skäggstubben. DÖ, LÖGN, DÖ.
Pianolärarinnan , puder, en pälsbrun mask, stum över urgamla
dvärgfingrar, jazzhänder, pianissimo. DÖ, LÖGN, DÖ.
Skosvärta i flickansiktet på Halloween, utklädd, inte som svart, som vit
skådespelare som spelar svart i gammal svart – vit film. DÖ, LÖGN, DÖ:

Mette Moestrups dikter är kraftfulla och fångar en intressant, men ibland främmande och konstlad verklighet. Det fordras emellanåt att man stannar upp i läsandet för att kunna få ut något av hennes beskrivningar. Det är en ständig aktivitet med djup i Mette Moestrups texter där det föds ”frukter” för tankar hos läsaren.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

20 + 1 =