Meny Stäng

Mohamed Omar – Skymning öfver Upsala

Björkmans förlag, 2013, 79 sidor
Av Louise Hjalmarsson

Mohamed Omar. Foto: Lennart Engström
Mohamed Omar. Foto: Lennart Engström

Poeten Mohamed Omar har en underlig bakgrund. I en rörelse där flera författare med anknytning till andra kulturer kom fram i litteraturen blev Omar en medieälskling. Hans debut Tregångare 2005 blev hyllad. Det blev också uppföljaren Faraos förbannelse ett par år senare. Med den tredje diktboken Parakletos hände något. Omar började uttrycka allt mer tvivelaktiga åsikter, gled mot det radikala och övergick till att hylla arabiska våldsverkare och bli antisemitisk, vilket genast försatte honom i medieskugga. Inför släppet av den nya diktboken Skymning öfver Upsala var det således läge att göra avbön, vilket också gjordes, även om avståndstagandet från de tidigare åsikterna bemötts med viss tveksamhet.

Poeten Omar är ganska annorlunda från i tidigare diktböcker. Hans stil i den nya boken är berättande och under läsningen frågar jag mig ibland om texten inte hade passat bättre som noveller. I den formen hade stilen blivit tät, som poesi är stilen ibland slapp. Ofta inleds dikterna med en startpunkt och fortsätter med en kort presentation

Mohamed Omars Skymning öfver Upsala
Mohamed Omars Skymning öfver Upsala

Halvmultna löv ligger i drivor på Domkyrkoplan.
Det är den 5 oktober 2006
och jag ska intervjua prästen Fritz Olofsson.
Jag har förhört mig om honom hos en kontakt inom kyrkan.
Kontakten är en ortodox lutheran, en av de sista.  
Han varnade mig för Fritz, kallade honom en ”kättersk präst”,
som förkunnar en opersonlig Gud bortom gott och ont.
”Det är hinduism, inte kristendom”, sade han föraktfullt.

I nästa stycke kommer Mohamed Omar att tänka ”kaniken Docre i J. K. Huysmans roman Là-bas från 1891”. Docre presenteras i sin tur, sedan återvänder vi till startsituationen, själva intervjun med den kätterska prästen. Som vanlig berättande text hade scenen fungerat bra, men som poesi vill jag stryka bort en stor del av den för att skapa spänning och rymd åt mig som läsare att tolka.

I Skymning öfver Upsala berättar Omar om människor i Uppsala, till exempel om prästen Fritz Olofsson, ”Egyptologen”, ”Den svarte baronen”, handläggaren Magnus Hjertson och framför allt om sig själv. Också platserna är viktiga, de spottas ut i sådan grad att jag misstänker att man måste vara direkt insatt i Uppsalas geografi för att hänga med: ”Klosettpalatset”, Kyrkans hus, Domkyrkoplan med flera. Ett annat kännetecken är de många hänvisningarna till annan kultur och teologiska tänkare, till exempel Baskervilles hund, Michail Bakunin, Led Zeppelin och Robert Plant. Idén med människorna, platserna och de kulturella referenserna är att skapa en atmosfär av staden Uppsala eller kanske att göra boken som sådan till en avbild av Uppsala där just teologi, kulturella referenser, stadens original och platser är centrala. Atmosfären kryddas med viss mystik, som runt egyptologen Jacob Schneider eller runt stencirkeln vid Hugo Alfvéns väg.

Jag misstänker att boken inte är skriven för mig, helt enkelt för att jag inte bor i Uppsala (och för att jag inte förstår varför titeln är skriven i gammalsvenska: öfver Upsala?). Och hur svårt jag än har med den berättande poesins ordöverflöd finns något intressant i Omars diktning och i de miljöer och människor som beskrivs i boken, något som kanske hade kunnat arbetas fram, men som nu kommer i skugga av ordmassorna.

Fotnot
Eftersom Mohamed Omars Skymning öfver Upsala är utgiven på Björkmans förlag, som ägs av Peter Björkman, en av våra redaktörer, låter vi Louise Hjalmarsson skriva om boken. Louise Hjalmarsson studerar till gymnasielärare i Stockholm och är fristående från tidskriften.

1 Comment

  1. Carl-Johan Bachofner

    Att en stads atmosfär, oavsett vilken stad det är, kan bygga en stämning tycker jag om. Ser det som en styrka inte svaghet. Oavsett stad…
    Orginalen som träder fram är kontraster till mitt liv, kontraster som vi i vår överrationella värld verkligen behöver.
    Att poeten har starka motsättningar i sitt liv är levande! Kommer bla ihåg en dramatisk debatt i TV där han verkligen gick för långt. När han sen ett tag tillbaka tänkt vidare, vänt och sagt förlåt på ett väldigt bräckligt och mänskligt sätt, gör hans poesi bara mer intressant! Men det kommer nog att följa honom, som här, bok efter bok efter bok.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

16 − tolv =