Meny Stäng

Thomas Tidholm – Hilding Kvists minnen

2014, Wahlström & Widstrand, 134 sidor
 Bo Bjelvehammar

Thomas Tidholm. Foto: Kjell Nilsson
Thomas Tidholm. Foto: Kjell Nilsson

Boken handlar om en motsträvig och vresig människas liv i Hälsingland, på mindre orter i Ljusnans dalgång, under tidigt 1900-tal och framåt. Om Hilding Kvists betraktelser och tankar om sitt liv av tristess, gråhet, missnöjdhet och misslyckanden, som träs på radband. I livet, i arbetet, i relationer, ja i allt…

Om hundens död, om fars död, om en blek, intetsägande och mörk ungdom, om militärtjänstgöringens vedermödor och om mors död. Så tränger en ljusstrimma in i livet med Anita Ask och barnet;

Thomas Tidholms Hilding Kvists minnen
Thomas Tidholms Hilding Kvists minnen

Anita tycktes under våren alltmer havande
och saken bekräftades i sista stund av Dr Hökberg
Barnet föddes därefter oäktenskapligt redan den 3 juni
friskt men med gomspalt och något skelande

Men snart kommer skilsmässan och allt återgår till en djupare manlig ensamhet, Hilding Kvist är en mästare i konsten att göra sig ensam. Han är frånvarande i sitt arbete, som då och då visas i texten, han kapslar in sig i sig själv, han är en känslomässig isklump.

Thomas Tidholm skriver i sorg och minimalism om en mänsklig tragedi, på ett strängt avskalat språk, med ett rakt, korthugget och osentimentalt flöde, det är lättillgängligt och trovärdigt. Även om Hilding Kvist är påhittad är han en manlig arketyp, som är lätt att upptäcka och förstå.

Thomas Tidholm är oemotståndlig och svåröverträffad inom sitt skrivområde.

Ibland träffar Hilding andra, som när han går med Gösta på en idrottsfest i Skästra, men allt blir misslyckat av ett ihållande regn;

Men sportfolket
kan för sitt liv inte gå hem, de står där
orörliga likt tranor
på spaning efter grodor på en myr
och skriker allt ensligare
trots att ingenting händer

Anita Ask kommer tillbaka till Hilding Kvist, i huset finns även två döttrar, men Hilding är för sig själv i utmarkerna, icke-närvarande. Anita börjar läsa böcker och Hilding införskaffar papper för att skriva på sin roman. Skrivandet går väl så där, det yr några textflagor omkring med ojämna mellanrum. Hilding lägger ner större energi på att reta sig på ”han Ols Gunnar”. Men i den prosalyriska samlingen finns det kvar linjer från pappersbunten, omslaget har skavanker som varje tummat häfte i svart vaxduk kan ha.

Att märka är att längst bak i boken finns ett fåtal svartvita foton från lokala arkiv, som mycket väl kan ha med Hilding Kvist eller hans omgivning att göra på något sätt, dessutom har jag lärt mig ett nytt ord – kvamna, det vill säga att kvävas.

Under de sista åren blir det för Hilding Kvist som för många andra, en större ensamhet, krämpor, sjukhus och så slutet;

Livet på väg att ta slut
igenkännligt som när en vals saktar in
och man bugar för sin dam

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

9 + 9 =