Meny Stäng

Adam Lundvall – Jag ångrar att jag föddes

Av Louise Hjalmarsson
Oppenheim förlag, 2014, 65 sidor

Adam Lundvall. Foto: Lotek.
Adam Lundvall. Foto: Lotek.

Manlighetskultur är intressant för de som står utanför den.

De manliga rockstjärnorna filar bredbent på sina gitarrer. Målarna kletar vildblickande färg på sina dukar. Författarna sitter nätterna igenom vid sina järnskrivmaskiner. Och vad frammanas? Klichébilden är den unge mannen, drygt 20 år, han är beläst, han super, jagar flickor och har underhållande bakfylleångest. Framför allt inom serierna är han berömd som Arne Anka eller Rocky. Ulf Lundells Jack är en bok som använder klichén liksom Klas Östergrens Gentlemen. Jack Kerouac och Charles Bukowski är namn som brukar slentriandroppas i sammanhanget. Så vad gör Adam Lundvall, ung latinstuderande i Uppsala med den här klichébilden i sin debut Jag ångrar att jag föddes? Inte mycket visar det sig.

Dikten ”Allt är förgängligt och förvinner” i sin helhet:

det största av många problem
med spritflaskor:
de tar slut

Har inte både en och två Arne Anka-typer skrikit det tidigare? Nå, jag letar efter försonande drag. Vi har en ung man och en eller flera ouppnåeliga du-flickor. Den unga mannen dricker en massa. Jaget har en ”fuck buddy” som han också vill ha lite ömhet av. Ovidius och existentialismen dimper ner i texten. En ironi eller satir när inre och yttre misär beskrivs vilket kan mildra i vissa passager.

I ett par dikter fungerar humorn fullt ut och de dikterna bryter av på ett po