Meny Stäng

Adam Lundvall – Jag ångrar att jag föddes

Av Louise Hjalmarsson
Oppenheim förlag, 2014, 65 sidor

Adam Lundvall. Foto: Lotek.
Adam Lundvall. Foto: Lotek.

Manlighetskultur är intressant för de som står utanför den.

De manliga rockstjärnorna filar bredbent på sina gitarrer. Målarna kletar vildblickande färg på sina dukar. Författarna sitter nätterna igenom vid sina järnskrivmaskiner. Och vad frammanas? Klichébilden är den unge mannen, drygt 20 år, han är beläst, han super, jagar flickor och har underhållande bakfylleångest. Framför allt inom serierna är han berömd som Arne Anka eller Rocky. Ulf Lundells Jack är en bok som använder klichén liksom Klas Östergrens Gentlemen. Jack Kerouac och Charles Bukowski är namn som brukar slentriandroppas i sammanhanget. Så vad gör Adam Lundvall, ung latinstuderande i Uppsala med den här klichébilden i sin debut Jag ångrar att jag föddes? Inte mycket visar det sig.

Dikten ”Allt är förgängligt och förvinner” i sin helhet:

det största av många problem
med spritflaskor:
de tar slut

Har inte både en och två Arne Anka-typer skrikit det tidigare? Nå, jag letar efter försonande drag. Vi har en ung man och en eller flera ouppnåeliga du-flickor. Den unga mannen dricker en massa. Jaget har en ”fuck buddy” som han också vill ha lite ömhet av. Ovidius och existentialismen dimper ner i texten. En ironi eller satir när inre och yttre misär beskrivs vilket kan mildra i vissa passager.

I ett par dikter fungerar humorn fullt ut och de dikterna bryter av på ett positivt sätt. Båda är bagateller, men de belyser något annat än motivet ”ung man knullar, super och har ångest”. I ”Svarta tavlan i femte klass” heter det till exempel:

Ställ upp era stolar
På bänkarna
innan ni går

jag behöver ljus

/städerskan

Så bra skulle det ha kunnat vara i Adam Lundvalls debutbok.

1 Comment

  1. Calle Flognman

    Befriande och för poesin upprättande recension i all sin konstruktiva beskhet. Jag lider med alla de som får snälla recensioner utan att förtjänat det, recensioner som stjäl ur den gemensamma kassan. Jag håller med om mycket i recensionen, den manliga kampen mot den oförstående världen (inkl. spriten såklart) är slitet som idématerial. Jag tror att Lundvall kommer att nå högre när han finner sitt poetiska ärende.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

elva + sex =