Meny Stäng

Anamarija Todorov – Brytningen

Av Lars Iselid
Mångkulturellt centrum, 2013, 96 sidor 

Anamarija Todorov
Anamarija Todorov

Anamarija Todorov kom till Sverige 1981 från dåvarande Jugoslavien och är idag bosatt i Bro i Uppland. Det finns en viss betydelse för läsningen att veta om att hon inte kom till Sverige i och med Balkankriget.

Här finns några dikter med krigsmotiv som jag oundvikligen associerar till nämnda krig vilket präglat svenskarna mer än många andra krig de senaste decennierna, bland annat på grund av att vi tog emot många flyktingar från forna Jugoslavien och bedrev uppmärksammade solidaritetsprojekt som Ship to Bosnia.

Annars kretsar majoriteten av dikterna kring att lämna ett språk, modersmålet, för att erövra ett nytt språk i ett nytt land. Det är minst sagt uppfriskande läsning som spänner över ett brett känsloregister. Från frustration och uppgivenhet till passion och glädje. Att erövra språket beskrivs som en misslyckad invasion där modersmålet ligger i bakhåll. Krigsmetaforer sprutar fram och det anspelas också på den svenska historien:

Anamarija Todorovs Brytningen
Anamarija Todorovs Brytningen

Svenskarna har aldrig haft krafter nog
att helt invadera dess territorium.
Det trettioåriga kriget pågår för fullt.

I andra dikter får modersmålet mänskliga egenskaper och saknaden av dess doft, smak, smekningar är outhärdlig som en ofrivillig separation. Todorov använder ett moget bildspråk och blandar det handfasta med det mer sublima i en egen skön förening. I samlingens senare del skjuter några träffsäkra, ironiska dikter in som pilar bland radförskjutningarna. Detta med teman som uppehållstillstånd, liknat vid ett mirakel, och arbetsförmedlingen som en plats där diktjaget försöker bli så svensk som en svensk någonsin kan bli. Dikten “Trivs du här?” vänder på steken i en mer allvarlig ton där motfrågorna lämnar mer tid för eftertanke än de trevande svaren kanske hade gjort.

I dikten “Självbiografi” har Todorov yxat fram en replik till Sonja Åkessons välkända dikt med samma namn, som i sin tur är en parafras på beatniken Lawrence Ferlinghettis dikt med samma namn. Från Lower East Broadway via Drottninggatan till Rinkeby. Här får Todorov spela ut hela sitt känsloregister, där diktjaget jämför sig med en Columbus som hittade ett folkhem. Även här finns spår av det ironiska när hon erkänner att:”Jag borde joddla av glädje”. Följt av en strof som avskalat beskriver exilens känslomässiga rävsax:

Jag har det jävligt bra
men trivs inget vidare här
och vill dessvärre inte heller återvända
till mina gamla trakter.

Todorovs replik står sig väl i konkurrensen och äter sig in mellan boksidorna som en arbetssugen brevkniv.
Dikten “Uppsägningen” är en mer tragisk än komisk bild av det svenska arbetslivets gruppsykologi, men samtidigt en spark i skrevet på dess förljugenhet. Här finns en rakhet som är avundsvärt befriande, som när alla medarbetare tilldelas diverse öknamn.

Todorov blandar slagfärdigt det allvarsamma med det komiska, det ironiska med det realistiska, vilket visar att hon bär på en palett med många färger. Det här är helt enkelt en diktsamling av högsta karat och jag kan inte annat än förundras över att hennes diktning gått de stora förlagen förbi. Svaret är kanske inte svårare än att de helt enkelt aldrig fått något manuskript tillsänt sig av skalden från Balkan och Bro.

3 Comments

  1. Pingback: Recension av Anamarija Todorovs Brytningen | Norrlands vemod

  2. Elisabeth Dahlerus Dahlin

    Diktboken ”Brytningen”:
    Om att ge smärtan i brytningen kläder och slutligen tona ut i ett existensiellt: Ja.
    Hållande, vackert, stort och allmängiltigt. Tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sju − två =