Meny Stäng

Camilla Hammarström – Tunnlar

Av Bo Bjelvehammar
Bokförlaget Lejd, 2014, 94 sidor

Camilla Hammarström. Foto: Eva Bergström
Camilla Hammarström. Foto: Eva Bergström

Välvd som en tunna löper de under jord och genom berg; tunnlar för trafik och ledningar. Men det går också att tänka på motstånd, gömslen och smuggling av vapen och människor. Tunnlar är inte alltid fredliga projekt.

Camilla Hammarström uppehåller sig länge vid fenomenet tunnlar i sin prosalyriska samling om tre sviter. Jag skriver bara om Tunnlar, de övriga två ger mig ingen energi till att skriva eller att kommentera, det är för yvig poesi och två oprecisa ordsamlingar.

Camilla Hammaströms Tunnlar
Camilla Hammaströms Tunnlar

Dikterna fungerar på två nivåer; dels är det en saklighet i beskrivningen av att få bort sten och jord, för att leda vatten eller bryta vägar eller utvinna metaller. En beskrivning av arbetsprocesser i ett rum av geologisk tidlöshet, vi får färdas genom gångar, gropar och schakt och vi får följa formandet med händer, hackor, skyfflar, skovlar och borr. I en värld av luft, ljus och vatten, en resa mot det färdiga och det fulländade.

Tak och väggar måste kläs med virke och plåt innan du fortsätter.
När något tar vid något annat, när ytorna river i varandra. Glider och
rör sig. Det mjuka mot det sträva, det lena mot det hårda.

Resan kläs i poetiska kläder, det talas om befriande och störande vattendroppar och stjärnor av ljus. ”Det doftar skog i berget…” Då kommer vi till den andra nivån i diktsamlingen, som handlar om den egna existensen, om människans relation till naturen, till tiden och rummet och hur vi beter oss i och mot naturen.

Camilla Hammarström har en expressivt stark ton i sitt skrivande, med enkelhet målar hon bilder, som både är angelägna och tidlösa, samtidigt är hennes diktverk sammansatt och inte helt lätt att tränga in i, så fungerar bra poesi, så ska det vara.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

18 − 4 =