Meny Stäng

Marie Silkeberg & Ghayath Almadhoun – Till Damaskus

Av Rolf Zandén
Albert Bonniers Förlag, 2014, 224 sidor

Marie Silkeberg  & Ghayath Almadhoun. Foto: Cato Lein
Marie Silkeberg & Ghayath Almadhoun. Foto: Cato Lein

Till Damaskus är Marie Silkebergs och Ghayath Almadhouns nyutgivna diktsamling. Den består av dikter och prosadikter i olika längder och format uppdelade i tre kapitel. På omslaget finns fotografier över Damaskus. Bilderna visar genom de byggnader som återges hur uppdelad staden är i klasser.

I Marie Silkebergs dikter känner man tystnaden och rymden. Det är en väl beskriven text utifrån miljön och detaljerna som finns i Damaskus. En förklaring till storstaden kommer i en kort dikt ”Inte bara jag – alla är främlingar. / Hur annars förklara staden?”.

Marie Silkebergs  och Ghayath Almadhouns Till Damaskus
Marie Silkebergs och Ghayath Almadhouns Till Damaskus

I en av prosadikterna känner man sorgen och kontrasten mellan ljus, grönska och död:

Lugn sömn, sol, ljus, gråten fortfarande i kroppen. döden skriver han, only days left. reser mig, ser ut genom fönstret, grönskan, några löv som redan är gula, den kalla höstluften, vad skall jag ta med mig från ryssland hade han frågat på vägen hit, rain?

Tiden, årstiderna och vädret har fått en stor plats i dikterna. Det är de omständliga beskrivningarna av värmen och kylan, livet och döden som föder känslor av gränser. En beskrivning av staden talar om trötthet och en överdriven värme hos fotgängarna som även saknar glädje. Turisterna beskrivs som nonchalanta, något mänskligt uteblir. Att gå vilse i staden är inte svårt:

baklänges. klangvärldar. två pojkar gick hem från bagaren. över gatstenarna, vattenpölarna, den systematiska sprängningen. för hand. hus efter hus. gick vilse. gick längs kanalen. spree. byggplatsen. slottet. katedralen. en stor öppen plats. Snöskulpturer. spegelkuber. varje gång jag försöker tänka mig staden ser jag sergels torg framför mig. den svartvita plattan snökristallerna

Ghayath Almadhouns dikter är mer mättade än Silkebergs. Döden finns ofta med i texterna. Han beskriver omständigheterna med kriget och våldet vilket är en verklighet som är främmande för läsaren. Det finns en kraft där känslorna bränns genom hans dikter. Kriget tar inte slut i minnet det är ett intryck man får i följande dikt:

Den kvällen överrumplade mig glömskan bakifrån
därför köpte jag ett minne från en soldat som inte återvänt från kriget
och när jag upptäckte att tiden hade gått sönder
kunde jag inte hitta en exil
som passade mitt sår
och jag bestämde mig för att aldrig dö igen

Det är kraftfulla texter där ingen tvekan finns. Man känner en enkel verklighet i Ghayath Almadhouns texter en enkelhet som är intressant i sin grymhet. Marie Silkeberg beskriver storstadens miljöer som en avgrund. Det är en ständig rörelse i texterna där man känner hur innehållet myllrar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett + femton =