Meny Stäng

Maura Del Serra & Staffan Nihlén – Sånger och stenar: Canti e pietre

Av Bo Bjelvehammar
Översättning av Julian Birbrajer
Bokförlaget Tranan, 2014, 269 sidor

Detalj ur framsidan av Sånger och stenar
Detalj ur framsidan av Sånger och stenar

Konst och poesi möts när den italienska poeten Maura Del Serra lägger sina ord över Staffan Nihléns skulpturer. Det är ett tvåspråkigt urval av dikter och ett urval fotografier av verk i sten. Allt har en förankring i grekisk och romersk dåtid, samtidigt skrivs tiden fram, det förflutna görs närvarande. Det är en humanistisk, reflekterande poesi: allt verkar så stilla i vattnet, plötsligt sker en förändring:

Maura del Serra & Staffan Nihléns Sånger och Stenar: Canti e pietre
Maura del Serra & Staffan Nihléns Sånger och Stenar: Canti e pietre

en liten vass sten räcker för att bäcken ska dansa

Som när vinden blåser liv i träden.

Dikterna bär både sorg, smärta och saknad, liksom en sällsam skönhet, som alltid är det ingenting som varar, blicken grumsas, vi ser med ”gråvädersögon”, oredans geometri tar över och det finns ingen väg ut. Men det finns de, som ser klart:

ett par hökar, anarkister och esteter,
har byggt ett märkligt och sällsamt bo
uppe på Brunelleschis kupol:
utmanande naturen
och dess förbud, smoggen, turisterna,
ornitologerna och deras technoövervakning

Mina tankar går till katedralen i Sevilla, de röda falkarna, de gröna papegojorna i träden intill, det smattrande guidepratet och de små mimosablommorna.

Det finns en samhörighet och en gemenskap mellan dikterna och stenarna; ett kraftfullt tilltal, en enkel omedelbarhet och rötter i ett kulturarv, som sträcker sig till antiken. Staffan Nihlén arbetar i skilda material som marmor, sandsten och alabaster, han attraheras av sten som material, den utmanar, stenen har ett uttryck, som kräver hans bearbetning med mejsel, borr och polerstål. Han låter stenen vara ensam som en kropp eller en fysisk enhet, men i stenen kan även två varelser finnas i en form av gemenskap.

Så skriver Maura Del Serra till sin svenske vän;

Båda tysta framför den brokiga skönheten
hos vårt moderliga medelhav, hos dina stenar
över vilka jag lägger mina versblad

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

elva + 2 =