Meny Stäng

Sanna Hartnor – Hamnen

Av Peter Nyberg
Brombergs, 2014, 103 sidor

Sanna Hartnor. Foto: Tove Larris
Sanna Hartnor. Foto: Tove Larris

 

Sanna Hartnor gav det mest beständiga intrycket av poeterna som deltog i Brombergs utmärkta debutantantologi Blå Blixt: Mot denna sol 2013. Där publicerades grunden till Hamnen. Med en säregen poetisk röst, nästan sjungande, viskande, skapade dikterna förväntan på det fulla verket. Den förväntan lever Sanna Hartnor upp till. Med råge.

Egentligen riskerar debuten att bli händelsefattig. Motivet är ett nybyggt bostadsområde vid en hamn och människorna som bor där. Vi får möta mäklare, arkitekten till bostadsområdet, floristen, pensionären, ingenjören. Utan avsevärd begåvning hade de kunnat stanna vid att vara schabloner av människor, nu sker motsatsen. Staden blir en värld och människorna all mänsklighet.

Sanna Hartnors Hamnen
Sanna Hartnors Hamnen

Det besjälade har en viktig roll i dikterna. Ofta överförs helt mänskliga känslor och tankar på döda ting.

husen hade inte
hunnit bli självmedvetna
de hade blivit lämnade där ihop
främlingar för varandra och obekväma
att klara sig bäst de kunde

I nästa stycke behöver cykelstigen tid att vänja sig och människorna som flyttar in får till en början inte se för länge ut mot horisonten för att inte slita på den. Människorna funderar på om det borde finnas valar i hamnen, men beslutar att de skulle låta för sorgset och nöjer sig med en blank pingvin som de boende ska mata med ett russin om dagen: ”den skulle / pigga upp”. Humorn är ett centralt inslag, men undertonen är alltid svart och bottnar i vrede över människors tillgjordhet. De boende börjar till exempel hämta saltvatten för att göra salt. Syftet är i sig inte att utvinna kryddan utan:

det skulle vara bra för barnen
att känna på att de var sådana barn
som växte upp vid havet
att de var sådana barn
som när de blev äldre
skulle berätta historier för sina vänner
från andra delar av staden
om hur de hämtat sitt salt från havet
som små

Vidare är ketchup en viktig fråga, somliga av de boende ryggar tillbaka medan ”andra tog ställning / genom att ha en flaska i kylen // att bete sig som folk / barnen måste veta / hur det smakar”.

Att genomlysa ett samhällsskikt på det sätt som Sanna Hartnor gör i Hamnen är vanskligt i litteraturens form. Ofta faller författaren över och börjar raljera för hårt eller blir för elak. Inte sällan sker detta på bekostnad av enskilda människor, men i Hartnors debutbok finns ytterst få enskilda människor, istället hanteras grupper, vilket ger henne ett större handlingsutrymme. Gruppen som genomlyses är inte heller en lågstatusgrupp, utan människor som inte har en naturlig anknytning till havet men som ändå vill bo nära det och som absolut ska ha allt på sitt personliga sätt. Kort sagt handlar boken om en ängslig överklass eller övre medelklass vars oro är tacksam att genomskåda.

Steget mot det allmänmänskliga och existentiella tas genom skaparen, arkitekten:

mörkret rådde arkitekten inte på
han grämde sig
över att natten kom och gick som den ville
arkitekten hade önskat
få ge natten en mening
leka med kontraster
omformulera den
vidareutveckla den

Givetvis blir även de boende störda av arkitektens oförmåga att rå på mörkret, den ”fick dem att ropa in sina barn / i det ritade / som lovat dem någonting / försäkrat dem”.

I flera stycken påminns jag i Hartnors debut om Gunnar Ekelöfs fyrkantiga moln i ”De folkhemske”. Även där finns en arkitekt som ritar om närmiljön så att den ska kännas trygg, även där är en central stilfigur besjälningen, och liksom i Hartnors Hamnen leder en mörk ironisk humor läsaren genom den nya världen. Skillnaden mellan Ekelöfs fyrkantiga moln och sophelikopter är att Hamnen kommer mycket närmare vår tids människor. Hartnor avkodar och genomlyser människorna i de nybyggda lyxlägenheterna vid havet. Det är en bedrift många etablerade poeter misslyckas med. Den naturliga enkelhet Hamnen är skriven med och de djup texten öppnar är fascinerande och det är nästan helt obegripligt att en debutant med sådan tydlighet lyckas genomskåda den moderna människans visioner om ett gott liv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × ett =