Meny Stäng

Stina Nilsson – Luftens sötma: Dikter och korta berättelser av Stina Nilsson

Av Peter Nyberg
BoD (Eget förlag), 2014, 86 sidor

Stina Nilsson. Foto: Privat
Stina Nilsson. Foto: Privat

Stina Nilsson har givit ut en rad böcker: diktsamlingarna Eldens aska och Vattnets ådra, två romaner: Andetag av natt och Eko samt två barnböcker Sagan om smått och gott och Sagan om häxan Märta. Hennes nya utgivning heter Luftens sötma.

Poeten skriver i en klassisk modernistisk tradition som har sin grund i bildlighet. Ofta är bilderna i Luftens sötma hämtade från befintlig poesi och har använts några gånger i andra sammanhang, som ”iskall tystnad”. En annan tendens är att poeten använder sig av ett tydligt upplevande jag som inte sällan tillskriver sin omgivning själ: ”Fältet som ligger öppet för vinden”, till exempel. På det sättet skapar Stina Nilsson en mystifierande poesi som söker något utanför jaget och den vardagliga världen, som sträcker sig mot och försöker fånga en religiös upplevelse av omgivningen.

Stina Nilssons Luftens sötma
Stina Nilssons Luftens sötma

I de dikter som fungerar bäst närmar sin Stina Nilsson Eva-Stina Byggmästars munterhet – också hon använder sig som bekant av ovanstående verktyg, men på ett mer originellt sätt. Första strofen i dikten ”Barnet” är exempelvis medryckande:

En vante är inte bara
en vante
Den kan vara
Gul
Röd
Grön
Svart
den kan vara alldeles svart
Den kan vara
Stickad
Vävd
Tovad
alldeles förskräckligt tovad
Sådär mysigt mjuk eller
Stramt hård

Formellt uttrycker sig Stina Nilsson inkonsekvent genom hela diktboken. I dikterna räknar jag in tre olika sätt att skriva konjunktionen ”och” (å och o). Stor och liten bokstav inleder raderna i varannan dikt i början av boken, för att därefter komma hipp som happ. Även om dikten tar avstamp i modernistiskt skrivande, och kanske tar avstånd från regler av det här slaget, ser jag få skäl till den språkliga godtyckligheten.

Generellt tycker jag bäst om de avslutande längre, berättande dikterna. Här byggs något mer påtagligt in i poesin och de tankar som vägs mot varandra blir därför mer intressanta.

Sammantaget är Luftens sötma en tämligen hederlig självutgivning som hade behövt en strängare hand för både urval och språklig konsekvens. I Stina Nilssons poesi finns en fascinerande kärna, problemet i Luftens sötma är att hon inte lyckas renodla den.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sex + 3 =