Meny Stäng

Ulla-Britta Lagerroth & Lisbeth Stenberg – Selma Lagerlöfs Teatersonetter

Av Peter Nyberg
ellerströms förlag, 2014, 331 sidor

Selma Lagerlöf 1881. Foto: Anna ollson.  CC-PD-Mark.
Selma Lagerlöf 1881. Foto: Anna ollson. CC-PD-Mark.

Att Selma Lagerlöf innan Gösta Berlings saga ägnade sig åt att göra sonetter av teater- och operastycken har varit mig förborgat, men nu ger Ulla-Britta Lagerroth och Lisbeth Stenberg ut 65 ”teatersonetter” från Selma Lagerlöfs hand.

Ekfras är ett litteraturvetenskapligt begrepp för när exempelvis en diktare gör poesi av en annan konstart, till exempel en teaterpjäs. Illustrationen bör vara den absolut vanligast förekommande ekfrasen och den mytologiska nyckelscenen som fångats på duk eller skulpterats gissar jag är den överlägset mest förekommande formen.

Ulla-Britta Lagerroth och Lisbeth Stenbergs Selma Lagerlöfs teatersonetter
Ulla-Britta Lagerroth och Lisbeth Stenbergs Selma Lagerlöfs teatersonetter

Mellan 1881 och 1885, medan Selma Lagerlöf utbildade sig till lärarinna, ägnade hon sig åt att ekfraser. Liksom många unga poeter hade Selma Lagerlöf svårt att få sina alster publicerade och tyckte själv att det var svårt att bedöma kvaliteten på dem. I ett brev skriver Lagerlöf att hon än finner sonetterna geniala, än fåniga. Efter att ha läst upp några av sonetterna för Karl Reinhold Geijer som var utgivare av Ny svensk tidskrift hade hon fått beröm och löfte om publicering av 15 stycken, men när Geijer visade dikterna för professor Carl Rupert ansåg vetenskapsmannen att de saknade originalitet, vilket innebar att publiceringen drogs in. Till sist publiceras ändå fyra av sonetterna i tidskriften Dagny.

I Selma Lagerlöfs Teatersonetter åtföljs varje sonett av minst en sida (oftast flera sidor) kommentarer av dikten, vilka ger sonetten sin position i Selma Lagerlöfs författarskap, men också fungerar som hjälp att förstå tiden då sonetten skrevs. Bokens två huvudsakliga ambitioner är att knyta teatersonetternas innehåll till nästkommande verk — vilket i litterära uppslagsverk betecknas som Lagerlöfs debut: Gösta Berglings saga — samt att betona hur viktiga teatern och operan var för Selma Lagerlöfs författarskap i stort.

Rytmik och rim i sonetterna är konsekventa, men ibland finns en viss tillkrystning i ordvalen. Utan tvekan arbetade Lagerlöf en hel del med just formen. Tyvärr får sonetterna något dagsversartat över sig till följd av den muntra och ibland vitsiga tonen. Sådant som togs på allvar under slutet av 1800-talet, då nationalism och egyptologi var på modet, blir med dagens ögon överspänt: ”Man glider in i sfinxens gamla land / Rädd för den höga vishetens regioner. / Man väntar sig en dust med faraoner / Med hieroglyfer, hymnsång sol och sand”, skriver Lagerlöf om Verdis Aida. Även om Selma Lagerlöf utan tvekan är en av våra absolut största prosaister är det föreliggande verket i första hand av vetenskapligt intresse.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

14 + 3 =