Meny Stäng

Kristian Lundberg – Vi är de döda, nu snart

Av Peter Nyberg
W&W, 2014, 120 sidor

Kristian Lundberg. Foto: Caroline Andersson
Kristian Lundberg. Foto: Caroline Andersson

Vi lever här, det finns ingen annan stad
ingen annan ort där de döda och de levande
lever intill varandra, som minne och framtid,
det finns ingen annan plats som väntar dig
än den du nu måste lämna, du måste lämna
den nu och när du går är du en varelse
som har förlorat allt det som utgör en människa

Kristian Lundbergs Vi är de döda nu snart
Kristian Lundbergs Vi är de döda nu snart

Vi sitter ner en stund. Han ser glad ut men det är sken, samma sken som senaste året har gett honom kraften att stanna kvar, det sken som har lurat oss att tro att han klarar sin tillvaro någorlunda bra. Det gör han inte. Han har skäl. Han är inte lat. Under två och ett halvt år har han väntat på uppehållstillstånd, hans far är kvar i hemlandet, hans bror har en sjukdom som gör honom till paria på samma plats. Här får brodern vård. Själv ser han sig som mannen i huset. Men han vet inte om han får stanna.

Han berättar det här och jag ser hur skenet förmörkas och vänds inåt, hur han blir en annan. Limbomänniskan, människan mellan två punkter varav den ena tillvaron skulle vara katastrofal och den andra är grundläggande men mänsklig. Han vet bara inte mot vilken punkt vi ska skicka iväg honom, han har ingen möjlighet att själv påverka beslutet utan har bara att vänta. Så han väntar med ansvaret för sin bror, för sin familj, som en söndermalande kvarn inom sig. Två och ett halvt år.

Vi säger att språket inte är tillräckligt och att trycket från den sociala situationen är för omfattande för att han ska klara sig. Jag vet inte vad vi gör mer för honom. Jag vet inte ens vad jag skulle kunna göra för honom.

I Kristian Lundbergs Vi är de döda, nu snart beskrivs limbotillvaron. Människor tvingas göra sig till skal, till kött, till kroppsliga funktion för att överleva. Inte på grund av onda människor, utan på grund av en struktur som klär av dem deras mänsklighet: ”Förvaret i Åstorp är en plats där allt det som är människa / går på stand-by”.

Läs hela recensionen i det nya dubbelnumret genom att bli medlem i Populär Poesi. Bli det här! 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

17 − fem =