Meny Stäng

Kristin Berget – Hennes ansikte

Av Iréne Svensson Räisänen
Ramús, 2014, 52 sidor
Översättning av Ida Linde

Kristin Berget. Foto: Fredrik Arff
Kristin Berget. Foto: Fredrik Arff

Måste vara vaken när jag letar

Ovanstående är en rad på en av de inledande sidorna i norska Kristin Bergets tredje diktsamling, Hennes ansikte. Just så känner jag när jag läser dikterna som till det yttre ter sig lättillgängliga. Men se upp, trots att Bergets stil är perfektion näst intill utplåning finns där undertext och djup om du tar dig tid att gå på jakt.

Det lesbiska struphuvudet nyckelben lårhals.
Hörselgång gom nagelband.

Tarmar skuldror öron.
Matstrupe vagina kragben.

Det starka diktjaget ger sig ut i skogen med jaktvapen i handen för att söka efter en försvunnen älskarinna. Kanske. Bergets dikter är undflyende och inbjuder till övertolkning. Men det är det som bör undvikas. Jag väljer att läsa på två plan samtidigt. Först det naturalistiska där skogen, djuren, jakten, döden, slakten och ensamheten tar plats. Detaljerna är sparsmakade och exakta. Och det skulle kunna räcka så.