Meny Stäng

Ledo Ivo – Rekviem och andra dikter

Av Rolf Zandén
ellerströms, 2014, 48 sidor

Ledp Ivo. Foto: Ulises Juáres Polanco CC BY-NC-ND 2.0
Ledp Ivo. Foto: Ulises Juáres Polanco CC BY-NC-ND 2.0

Rekviem och andra dikter är titeln på Ledo Ivos diktsamling som ellerströms förlag ger ut. Henrik Nilsson är översättare och står för förordet där han börjar med den intressanta frågan: ”hur åldras en poet”. Då det gäller att åldras tänker han här inte på det fysiska utan det psykiska och vad som händer med språkets aktivitet, och den frågan har många svar.

Ledo Ivos Rekviem och andra dikter
Ledo Ivos Rekviem och andra dikter

Ledo Ivo levde 1924 – 2012 och föddes i Brasilien. Förutom lyrik var han även aktiv inom prosa och essäer. Den nyutgivna diktsamlingen är hans första som är översatt till svenska. Huvudnumret är diktsviten ”Rekviem” på 21 sidor. Det är en dikt med en lätt och luftig miljö som de flesta av hans dikter har där naturen och havet är något väsentligt. Texterna är omväxlande ljusa och mörka och med en varierande köld och värme. ”Rekviem” kom till efter hans hustrus död. Här skriver han om natten som sänks för alltid. Här upplever man drömmar och himmelska eldar. Det skrivs om tid som blivit ett saltstänk. Ofta är det kärleken och lyckan som nämns stilla och lugnt. Här finns löftet om ännu en gryning:

Jag är som den gryende dagen och jag dör med natten.
Jag återuppstår från mig själv och återvänder till mig själv
vid löftet om ännu en gryning

Fåglarna har fått en väsentlig plats i Ledo Ivos texter där han knyter an och beskriver naturen detaljerat och får läsaren med sig att känna sig hemma. Tiden är också något centralt i lyriken. Bland annat kommer ljuset, mörkret, natten och dagen ofta in i hans dikter, med finns också den tropiska grönskan, havet. I en strof av dikten ”Rekviem” får man uppleva tiden i vattnet som flyter i floden:

Tid, sammansättning av vatten som flyter
i en flod av sorl och begär

Ledo Ivo anser att människan slösar bort tiden som man fått till låns. I en del av hans dikter får man en känsla av att han är vaken en stor del av dygnet. Han förmedlar intryck av tiden genom hela dygnet, det är rikligt med fördjupningar. I dikten ”Den bortslösade dagen” anser han att om man slösar bort en del av dygnet följer andra delar med och dess utom även evigheten hur det nu går till:

Den som slösar bort förmiddagen
slösar också bort eftermiddagen.
Den som slösar bort dagen
slösar bort evigheten
som låtsas gömma sig
mellan solar och stjärnor
i den blommande natten.

Drabbas man av döden som Ledo Ivo gjorde då hans hustru gick bort blir det att tankarna upptas en stor del av tiden. Hans dikter är enkla det behövs ingen större vana vid lyrik för att sätta sig in i dem. Men de är ändå djupt tänkta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

7 + 14 =