Meny Stäng

Salim Barakat – Det enhetligas högmod

Av Sohrab Rahimi
Bokförlaget Tranan, 2013, 124 sidor

Salim Barakat. Foto: Mikael Lindström.
Salim Barakat. Foto: Mikael Lindström.

Det finns en viss rytm i Salim Barakats poesi som gör Det enhetligas högmod oumbärlig som bok.

När man har börjat läsa, vill man inte sluta. Var i boken du än öppnar finner du nya vinklar, gömda trädgårdar, dansande schamaner och blinkande bilder som vill leda dig tillbaka till drömmarnas hus. Hela boken är en jungiansk hyllning till drömmens betydelse i människans liv. Jag kan knappast minnas någon annan bok som har gjort så stort intryck på mig som denna, samtidigt som jag förvånas över att den inte har fått mer uppmärksamhet. Att läsa Salim Barakat är som att delta i en ceremoni till hyllning av poesins sista droppar på den törstiges panna. Att hålla i boken, känns näst intill euforiskt. Jag tror att när poeten har skrivit den här boken har han haft dansens rytmer i huvudet. Han har mycket skickligt närmat sig dansens, operans och sångens möjligheter och härmed förlängt denna vision till något större. Han har lyckats binda läsaren till andra vidder och andra vyer än den traditionella moderna som råder på poesimarknaden i Sverige idag. Han är enligt min åsikt ensam om att utforska drömmarnas värld på ett poetiskt språk som inte riskerar att bli överdramatisk utan mer som ett alternativ för ett psykoanalytisk estetiskt perception: