Meny Stäng

Tuija Nieminen Kristoffersson – Scharlakan

Av Sohrab Rahimi
Albert Bonniers Förlag, 2013, 106 sidor

Tuija Nieminen. Foto: Kennet Ruona.
Tuija Nieminen. Foto: Kennet Ruona.

I Tuija Nieminen Kristofferssons diktsamling möter vi ett försök till poetik som går om intet.

Poeten är utrustad med en gedigen akademisk och litterär bakgrund. Denna bakgrund tycks utgöra ett hinder snarare än resurs i skapelseprocessen. Man kan inte annat än överge kraven på det undersköna och istället försöka betrakta texten sådan som den är:

Tuija Nieminen Kristoferssons Scharlakan
Tuija Nieminen Kristoferssons Scharlakan

Förkromad kyla, ronder och skålar, sugrör
skruvarna i pannbenet håller halskotan på plats
i ryggen böjda radband

var hälsad

Maria

Allting rullar på planenligt i denna ganska sömniga bok som ämnar beskriva samtiden:

var en moder som såg sin sona fot i ögonhöjd, hålets blodiga kanter
benfragment kanske stack ut, en avbruten senas trassliga gummiband

Man kan bara betrakta personligheterna i denna berättelse utan att känna sympati med dem. Poeten har