Meny Stäng

Bruno K Öijer – Och natten viskade Annabel Lee

Av Lars Iselid
W&W, 2014, 122 sidor

Bruno K Öijer. Foto: Maya Eizin Öijer
Bruno K Öijer. Foto: Maya Eizin Öijer

Det går inte att komma ifrån att det känns som barndomens julklappsöppningar när jag sitter med Bruno K Öijers senaste diktsamling: Och natten viskade Annabel Lee i min hand. Julklappen är hård, inte mjuk. Inga besvikelsens raggsockar att vänta här. Inledningsdikten blir i allra högsta grad som en programförklaring för Öijers hela diktargärning:

huset jag
byggde av mina tankar
brinner
härjas av eld
lyser i natten
får mig att hitta hem

Och precis som hos Baudelaire blir natten besvärjd, besjungen, och ska så bli genom hela boken. Rad fogas in i nästa rad och bildspråket rinner nedför raderna som en porlande bäck, inget vattenfall och varken fors eller älv. Bäcken räcker nog. Öijer har sedan länge lämnat sina 70-talseruptioner och sitt svingande svärd. Från 70-talets dolkar av neon till 10-talets knogar av vind.


Läs hela recensionen i tryckta Populär Poesi nummer 22-23 genom att bli medlem. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tio + 11 =