Meny Stäng

Daniela Crăsnaru – Austerloo

Den rumänska poeten Daniela Crăsnaru (född 1950) tillhör 70-talsgenereationen i hemlandet och är den av poeterna från Rumänien som nått störst internationella framgångar. I Austerloo samlar Dan Shafran, som också står för översättningen, ett urval av hennes dikter från debuten 1967 och introducerar därmed Crăsnaru för en svensk publik.

Av Peter Nyberg
ellerströms, 2013, 88 sidor

Daniela Crasnarus Austerloo
Daniela Crasnarus Austerloo

Den rumänska poeten Daniela Crăsnaru (född 1950) tillhör 70-talsgenereationen i hemlandet och är den av poeterna från Rumänien som nått störst internationella framgångar. I Austerloo samlar Dan Shafran, som också står för översättningen, ett urval av hennes dikter från debuten 1967 och introducerar därmed Crăsnaru för en svensk publik. Senare under våren kommer hon också att delta i novellantologin Skräpliv.

Poesin är klassiskt modernistisk men har även ett framträdande berättande drag. Kombinerat med det skarpa intellektet och humorn blir texterna oerhört starka och läsvänliga, åtminstone för dem som är lite vana vid poesi. Som ett exempel på Crăsnarus stillsamma humor börjar dikten ”Skrivlektion” med:

Jag kommer att bli underkänd.
Läraren säger:
beskriv det här vattenfallet
glänsande och majestätiskt
i soluppgången.

Ovanligt nog är formen korrekt i de flesta av Daniela Crăsnarus dikter, punkter och stora bokstäver, till och med kolon är på plats, som i citatet ovan. Ändå utnyttjas språkets alla utrymmen och tillgångar.

Poesin kan inte tillskrivas speciella motiv eller teman. I urvalet återkommer självreflektionen om skrivandets hantverk, Bibeln används som spegel då och då och det finns ibland mytologi inbyggt i poesin. Men det som gör Daniela Crăsnaru till en stor poet är användandet av jaget som utgångspunkt för reflektioner om allt som är mänskligt relevant. Kommentarerna blir dock aldrig personliga utan svävar i en existentiell verkningshöjd. Det är briljant poesi. Som i en regissörs (eller Guds?) anvisningar i dikten ”Repetitionen”:

Föreställ dig att vinden blåser stilla, stilla,
att du är hemma, att du är tio år,
att din mor och far lever
mycket unga till sinnes och mycket lyckliga
och först nu har du den där väsentliga repliken
som bär upp hela konstruktionen,
denna helt klassiska tolkning av denna klassiska text
som vi inte har några möjligheter att ändra på

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

20 + två =