Meny Stäng

Ett hopplöst försök att greppa ”Kommunismen” – Bengt Berg läser Lars Mikael Raattamaas diktbok

Av Bengt Berg
Albert Bonniers förlag, 2014, 100 sidor

Lars Mikael Raattamaa. Foto: Leon Mendoza
Lars Mikael Raattamaa. Foto: Leon Mendoza
Lars Mikael Raattamaas Kommunismen
Lars Mikael Raattamaas Kommunismen

När jag skriver ner följande funderingar lyssnar jag på P1 och God morgon världen, ett reportage om romernas situation i Italien, lika bedrövlig som på många andra håll i EU och Europa. Det är den så kallade verkligheten som sipprar in i kökets kaffedoft. Som av en händelse råkar jag läsa en diktbok: Jag är där vinden är: och andra sånger (Tranan förlag), av den polsk-romska Papusza som gick bort 1987 efter ett långt och mödosamt liv. Ur en längre dikt lånar jag fyra typiska rader:

En gyllene vinter nalkas,
snön ska falla på marken, på händer,
liksom små stjärnor.
Svarta ögon ska frysa till is,
små hjärtan ska döden dö …

En enkel och fullt begriplig dikt, som uttrycker en stark livskänsla, fylld av existentiell utsatthet och vånda inför tillvarons prövningar. Längre bort går det näppeligen att komma från den sortens diktning som Lars Mikael Raattamaa ägnar sig åt, den som brukar insorteras i det språkmaterialistiska facket, inspirerad av den så kallade language-skolan i USA.

Poetiska provokatörer har hemsökt parnassen med ojämna mellanrum: dadaisterna, futuristerna, konkretisterna, ja till och med modernisterna som lade rim och rytm på hyllan fick ifrågasättande kritik: är detta poesi? Det finns ju en nedärvd uppfattning om att det är själva formen, det vill säga just rim, rytm och andra stilmedel som konstituerar en dikt, som utgör dess berättigande.


Hela essärecensionen av Lars Mikael Raattamaas Kommunismen finns i nummer 22-23 av Populär Poesi. Gå hit för att bli medlem.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

nitton − arton =