Meny Stäng

Johan Holmlund – På Land

Av Rolf Zandén
Göran Strömqvist Förlag, 2014

Johan Holmlunds På Land
Johan Holmlunds På Land

I Johan Holmlunds diktsamling är det naturen, städerna och tiden som är det väsentliga. En stor miss i det tekniska i Johan Holmlunds bok är att sidorna inte blivit numrerade, läsaren bör enkelt kunna röra sig mellan dikter de fäst sig vid.

Det fordras tid att tänka då man läser Johan Holmlunds dikter, det är texter som aktiverar läsaren att bygga sig en egen verklighet. Johan Holmlunds bilder är dramatiska men lugna. Att förfalska sina egna dagböcker är inte det att ljuga för sig själv? I en av sina dikter skriver han om hur han har förfalskat sina dagböcker och här känns det som en osäkerhet uppstår:

Detta är mina förfalskade dagböcker
Jag bär dom med mig överallt jag går

Här hör jag samtalen som aldrig har ägt
rum

Tiden är ett stimulerande motiv och har mycket att ge i litteraturen. Det är ett tacksamt ämne som alla är beroende av och som intresserar de flesta. Tiden är något som inspirerar Johan Holmlund i hans skrivande och symbolerna för ämnet är många. Här är en av hans dikter där man ser tiden väl presenterad:

Innanför murarna: de eviga tingen
Här utanför: vi som vandrar
genom havet

Varför ljuger du?
Varför ljuger du?
Det är ju det du gör

Det blir senare för varje dag
Skynda!
Skynda!

I Johan Holmlunds landskap finns drivkrafter som framkallar bland annat vulkanutbrott, raviner, stormbyar och där finns ogenomträngliga sumpmarker, det är med andra ord marker som lever han diktar om. Att Johan Holmlund är en naturälskare är det ingen tvekan om och att det finns en erfarenhet hos honom från landskapen han beskriver känner man. Han skriver om tidens växlande i naturen:

Snön faller i augusti
Det är något att fira
Då fågeln sjungit färdigt
försvinner den från trappan

Det är mäktiga landskap som läsaren får besöka i Johan Holmlunds texter. Hans dikter är engagerande med bilder som ger känsla av närhet till en verklighet där tiden och naturen hör samman. Johan Holmlunds diktsamling har ett fängslande innehåll med väl formulerade detaljer. Avslutningsvis är att nämna samlingens två sista strofer: ”Vad är det vi inte vet? / Vi lyssnar, som får frågan att leva vidare”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

16 − sju =