Meny Stäng

Anna Świrszczyńska – Lidandet och glädjen

Av Kerstin Gansmark
Översättning och urval: Irena Grönberg och Lisa Mendoza Åsberg
Lejds förlag 2014, 202 sidor

Anna Świrszczyńska
Anna Świrszczyńska

Jag är en kärring heter en diktsamling från år 1972 av Anna Świrszczyńska. Författaren var sextiotre år gammal och bodde i Kraków, granne med nobelpristagarna Wislawa Szymborska och Czeslaw Milosz. Diktboken blev författarens publika genombrott och påminner något om Sonja Åkesson och Kristina Lugn, men lyfter mer fram kroppen än själen.

Dikterna uttrycker närhet och lycka men också beskhet och behov av ensamhet hos ett starkt och livskraftigt diktjag. Samtidigt det stilla och det vilda hos alla kvinnor. Ömsint, grymt och rakt på sak, mer stiliserat naket än bundet till tid och plats. Jag finner ett kvinnligt jag och ett manligt du samt kvinnor i tredje person, dessa ofta i utsatta positioner: att vara gammal och älska, att skreva i en gynekologstol, att föda barn med smärta.

Anna Świrszczyńskas Lidandet och glädjen
Anna Świrszczyńskas Lidandet och glädjen

Vår kärlek är vass
som tungan på en vildkatt.

Vi älskar
i en hängmatta av eld,
i solens soliga
innanmäte

Vi älskar
som två rovfåglar
i den elektriska stundens
näste.

Vi älskar
tigande.

Annorlunda är det i Jag byggde barrikad, den andra av hennes mest uppmärksammade diktsamlingar, två år senare. Tillsammans fyller dessa båda titlar huvuddelen av innehållet i samlingsvolymen Lidandet och glädjen.

Jag byggde barrikad speglar författarens erfarenheter från Warszawa-upproret år 1944. Warszawaborna hade uppmanats av exilregeringen i London att resa sig mot de tyska ockupanterna innan sovjettrupperna hann före. Befolkningen gick man ur huse med vad de kunde finna av vapen och tillhyggen, även barn och ungdomar hjälpte till. Skjut alla och utplåna staden, hade Himmler utropat.

Świrszczyńska gav sig som sjuksköterska in i motståndet. I precisa bilder skildrade hon trettio år efteråt dess inferno: enskildas osannolikt heroiska och förtvivlade kamp, ofta individer presenterade med namn och ålder. Det är hjärtskärande dikter av fasa och sorg – vilka renderade henne kritik för bristande patriotism. Jag byggde barrikad kom ut år 1974, femton år före Warszawapaktens fall. Dikterna är inte politiska, de är mänskliga och för tankarna till civilbefolkningens situation i dagens Syrien, liksom till vilken liknande krigsskådeplats som helst.

Jag var biträde på ett sjukhus
utan mediciner och utan vatten.
Jag bar bäcken
med var, blod och träck

Jag älskade varet, blodet och träcken
de var levande som livet.
Av livet blev det runtomkring
mindre och mindre.

Då världen dog
var jag ett par händer som räcker
den sårade ett bäcken.

Anna Świrszczyńska betraktas som en av Polens främsta poeter. Annat var det med hennes far, en obemärkt och fattig konstnär.

Han gick på Krakóws gator,
en gammal kuf som förspillt sitt liv.

Han målade annorlunda än alla andra,
levde annorlunda än alla andra,
målade jättetavlor,
var ouppfostrad som Sokrates.
Hans namn fanns inte med
på listan över polska målare.

Han gick hela livet
mot strömmen.

Anna Świrszczyńska är inte svår att ta till sig. Med denna volym bara sent upptäckt hos oss. Vännen Czeslaw Milosz lär ha varit den förste att översätta henne till andra språk. Polsk poesi har något särskilt, somliga förklarar det med att landets tragiska historia gett blick för väsentligheter. Anna Świrszczyńska är ett bra exempel på det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

arton − 16 =