Meny Stäng

Åsa Älvebrand – I ensamhetens väntrum

Böcker om den egna upplevelsen är inte sällan pikanta att värdera. Om boken fungerar blir de allt som oftast enastående. De som en gång utsatts beundras och ses som klokhetsmästare. De som inte lyckas, tja…

Av Peter Nyberg
Ordberoende förlag, 2014, 57 sidor

Åsa Älvebrand. Foto: Cato Lein
Åsa Älvebrand. Foto: Cato Lein

Böcker om den egna upplevelsen är inte sällan pikanta att värdera. Om boken fungerar blir de allt som oftast enastående. De som en gång utsatts beundras och ses som klokhetsmästare. De som inte lyckas, tja…

På en av flärparna till Åsa Älvebrands I ensamhetens väntrum berättas att hon en kväll i oktober 2010 blev nedslagen bakifrån av en man. Han krossade hennes axel och slog ut hennes tänder. På grund av SLE, som är en kronisk sjukdom som i skov attackerar kroppens organ, blev vägen tillbaka lång. Njursvikt och epilepsi. Hon har åkt ut och in på sjukhus hela sitt liv. Räddningen: att skriva.

Åsa Älvebrands I ensamhetens väntrum
Åsa Älvebrands I ensamhetens väntrum

Det känns snålt och lite småaktigt att efter den biografin mena att boken dras med en hel del skrivtekniska svårigheter, att konstatera att rimmet hjärtan/smärtan finns redan i andra dikten, att det finns bortitok för många klyschor av typen ”sorg i mitt hjärta” (över lag används hjärtat som symbol väl flitigt), ”oro i min själ”, ”finna vägen”, ”låst och slängt nyckeln” (och då har jag bara tagit exempel från en dikt) och att det blir väldiga känslosvall men mest från berättarens sida. Det är som att själva upplevelsen som författaren haft därvidlag underkänns, men så är det ju inte. Det är bara skrivtekniken som fattas.

I slutet av boken finns haikudikter. De fungerar i sin precision lite bättre.

Tanken fastnade…
Sommardagen gick förbi
utan att stanna.

Även om skrivtekniken saknas är jag säker på att uppsåtet är ärligt och det är där man som läsare med liknande erfarenheter kan finna beröringspunkter och därmed läsglädje. Utan beröringspunkter har jag mycket svårt att se debutboken från Åsa Älvebrand som något annat än ett allra första stapplande försök att dikta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × tre =