Meny Stäng

Daniel Blixt – Utvecklingssamtal

Av Peter Nyberg
Norstedts, 2015, 68 sidor

Daniel blixt. Foto: Carla Orrego Veliz
Daniel Blixt. Foto: Carla Orrego Veliz

Daniel Blixts UtvecklingssamtalSom lärare har jag nästan hela tiden känslan av att skolan betyder ofantligt lite för många elever. Samtidigt staplas propåer om att vi som lärare ska upptäcka alla psykiska läckage eller oroande tendenser hos människor vi träffar två gånger i veckan tillsammans med åtminstone 20, ibland 30 andra människor. Ofta får jag intrycket att vi ska ”finnas till hands”, vilket av många av mina kollegor tolkas som att vi ska fungera som psykologer, hantverkare och studievägledare. Själva professionen, att vi ska lära eleverna något om svenska eller matematik eller samhällskunskap glöms ofta bort. Kanske för att lärarna själva är bäst på den delen av sitt yrke. Vi är inte bäst på de andra företeelserna som sägs ingå i våra jobb. På samma sätt är det förstås med eleverna. De är bäst på att vara elever, det är bara det att så mycket annat har tagit över deras världar.

Daniel Blixts debutbok Utvecklingssamtal beskriver lärare och elevers verklighet på ett liknande sätt. Det som händer vid sidan av skolan är alltid viktigare än skolan själv. Tonen är den resignerade, sorgsna. Inte heller läraren i Utvecklingssamtal tänker speciellt mycket på sina ämnen utan på sina släktrelationer, precis som eleverna vilka har flytt från krig och som har sina släktingar kvar i hemländerna:

Mamman frågar: Varför skolkar du?
Eleven svarar: Farmor besökte mig i natt
och berättade att bombens knallar inte chockar,
brandröken inte luktar bränt,
hålögda kratrar passeras som om det vore en byggarbetsplats
eller en lekpark
eller en botanisk trädgård


Läs resten av recensionen av Daniel Blixts Utvecklingssamtal i tryckta nummer 24-25 genom att bli medlem: Medlemskap.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

16 + tjugo =