Meny Stäng

Göran Strömqvist – På resa

Av Louise Hjalmarsson
Göran Strömqvist förlag, 2014, 48 sidor

Göran Strömqvist. Foto: Sven Strömqvist.
Göran Strömqvist. Foto: Sven Strömqvist.

Resereflektionen är en klassisk genre. Poeter som använt den tidigare är till exempel Les Murray, Lars Gustafsson och Blaise Cendrars. I Göran Strömqvists fjärde diktbok På resa blir poeten en del av genren.

Göran Strömqvists På resa
Göran Strömqvists På resa

Det som är Strömqvists signum finns bevarat i den nya boken: Enkelheten och dubbeltydigheten i dikterna. Miljöerna skiftar mer än tidigare. Det yttre har alltid spelat stor roll. Här beskrivs lite oftare än i tidigare böcker en inre miljö och tankar, till exempel i dikten ”Finns”:

Finns i ordhögen där borta
bland atten
och så småningomen
och väldigt många kanske
travar av sedan ligger också
och skräpar
men påsar fyllda med frisk luft
syresätter de ord som trots allt
finns att tillgå

Nu ska ingen tro att Göran Strömqvist är en poet som bara ägnar sig åt inre funderingar, majoriteten av dikterna har en fast förankring i den yttre miljön, vilken i de flesta fall syftar till att spegla det inre hos berättaren. Poeten använder sig ibland av scener som utspelar sig på tåget. I dikten ”Nästa Töreboda” kommer det in en ”han” som sätter sig i sätet bakom och börjar prata i mobiltelefon. Dikten slutar med frågan om någon alls satt där och jag förstår det som att det kunde ha varit diktaren eller berättaren själv som pratat.

Det är trevligt att resa med Göran Strömqvists figurer. Dikterna närmar sig ofta de stora frågorna och behandlar åldrande på ett mjukt och respektfullt sätt. Men förståelsen för ålder är inte en förutsättning för att begripa Strömqvist, förståelsen finns bara som en del av dikternas kvaliteter, som i ”Minne”:

Där borta i kurvan försvinner
ursäkten för
vad jag en gång gjorde
ett dolskt minne
en fripassagerare
som rusar ifatt
avvisas
vid varje station.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tjugo − 3 =