Meny Stäng

Jonas Modig – Kaninen rymde

Av Iréne Räisänen Svensson
Norstedts, 2014, 76 sidor’

Jonas Modig. Foto: Cato Lein
Jonas Modig. Foto: Cato Lein

En poets uppgift är att ställa frågor hen inte behöver besvara. Nästan varje dikt jag läser i Jonas Modigs diktsamling Kaninen rymde lämnar mig undrande. Hans poesi är berättande, ofta nostalgisk, naturromantiskt där varje ord har sitt berättigande.

Bor på små öar,
kringflutna
medan dagarna blir kortare.

Jonas Modigs Kaninen rymde
Jonas Modigs Kaninen rymde

Poeten skriver med en självklarhet som oftast kommer av hårt arbete. Han drar dig in i resonemang som leder till ett nytt och ännu ett. Modig ser tillbaka på en tid, miljöer och människor som numera bara finns i minnen, på fotografier och i en och annan dikt.

Masmästarens änka levde länge,
i ett litet rött hus vid forsen, ett stenkast från
det stora gula hus som varit både bostad och kontor
till 1923 då driften lades ner.

Titeldikten Kaninen rymde läser jag som en allegori för hur vilsen en människa (kanske poeten själv) känner sig i världen, på jorden. Den kan också med fördel läsa som en naturdikt. Punkt. Den är mer hoppfull och öppen för tolkningar än de flesta andra dikterna i samlingen.

Steg mot friheten, ut i det okända,
ett kaninhopp från en äng till en skog,
till en stig som leder till en porlande bäck
eller till ingenting, men på den punkten
måste beskrivningen vara vag.

En stor del av dikterna består av treradingar, terziner, där första och tredje raden rimmar. Rimmen stör inte då de inte tar över på bekostnad av innehåll och rytm. De är inte heller de starkaste i samlingen. Trots det tycker jag Modig utvecklar versmåttet då hans kommatering eller brist på densamma ger frihet och bjuder in läsaren.

Kanske förstod vi att vi börjat väva
en väv som tätnade alltmer med åren,
ett skydd mot allt som aldrig slutat kväva.

Ödesmättat, är det ord som kanske bäst sammanfattar diktsamlingen. Många av dikterna tar upp det faktum att allt tar slut, att det är nu som livet är på väg att plana ut. Temat i dikterna innehåller allt från arvsynden till frågan om vad livet egentligen tjänar till. Svaren låter vänta på sig som sig bör.

Om det inte var för att en viss bitterhet lyser igenom en gång för mycket skulle Kaninen rymde ställa sig vid sidan om giganter som Gunnar Ekelöf och Gustaf Fröding. Båda är några av de många poeter som Johan Modig blinkar till.

Kaninen rymde är en välskriven diktsamling. Det räcker så.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 × 3 =