Meny Stäng

Jonas Modig – Kaninen rymde

Av Iréne Räisänen Svensson
Norstedts, 2014, 76 sidor’

Jonas Modig. Foto: Cato Lein
Jonas Modig. Foto: Cato Lein

En poets uppgift är att ställa frågor hen inte behöver besvara. Nästan varje dikt jag läser i Jonas Modigs diktsamling Kaninen rymde lämnar mig undrande. Hans poesi är berättande, ofta nostalgisk, naturromantiskt där varje ord har sitt berättigande.

Bor på små öar,
kringflutna
medan dagarna blir kortare.

Jonas Modigs Kaninen rymde
Jonas Modigs Kaninen rymde

Poeten skriver med en självklarhet som oftast kommer av hårt arbete. Han drar dig in i resonemang som leder till ett nytt och ännu ett. Modig ser tillbaka på en tid, miljöer och människor som numera bara finns i minnen, på fotografier och i en och annan dikt.

Masmästarens änka levde länge,
i ett litet rött hus vid forsen, ett stenkast från
det stora gula hus som varit både bostad och kontor
till 1923 då driften lades ner.

Titeldikten Kaninen rymde läser jag som en allegori för hur vilsen en människa (kanske poeten själv) känner sig i världen, på jorden. Den kan också med fördel läsa som en naturdikt. Punkt. Den är mer hoppfull och öppen för tolkningar än de flesta andra dikterna i samlingen.

Steg mot friheten, ut i det okän