Meny Stäng

Simon O. Pettersson – Athens ruiner

Aguélis förlag, 2015, 30 sidor
Av Rolf Zandén

Simon O. Pettersson. Foto: Björn Lindström
Simon O. Pettersson. Foto: Muhammad Omar

Diktsamlingen ”Athens ruiner” är Simon O. Petterssons debut. Förutom poet är han även aktiv som germanist och kulturskribent verksam i Uppsala.

Simon O. Petterssons Athens ruiner.
Simon O. Petterssons Athens ruiner.

I sin diktsamling är Simon O. Petterssons tidsbegrepp vitt från nutid till antiken. Han rör sig bland ruinerna och frågar sig om de var vackrare förr än nu då de ligger raserade. Försöken som han gör att bli fri från det moderna är svåra. I sin första dikt som har samma titel som boken tar han fram frågan om skönheten: ”Man hävdar att/ Partenon är vackrare/ i ruiner än när det var intakt”. Frågan håller han aktuell. Inget avbrott i tiden utan att det känns som att han lyckas hålla den flytande. Det är ingen svårighet för Simon O. Pettersson att hålla läsarens intresse vaket, det följer med i tiden. I dikten ”Uppvaknandets mystik” upplever man broarna och övergångarna i tiden:

Det är i broarna
i övergångarna
man verkligen lever
ett tillstånd passivt
overkligt, undandrar
sig varje förståelse
ett bakgrundsbrus
och ett bortomvara

Simon O. Petterssons texter känns som en orientering av livet i tiden. Där finns en bred väg att färdas för läsaren då han läser Simon O. Pettrssons dikter. Det är ofta från antiken och forntiden som han hämtar sina motiv. Även en beskrivning finns med om hur läsefrukterna kommer där de både mognar och blir övermogna som alla andra frukter och de välutvecklade resultaten finns att läsa i hans texter:

Läsefrukterna är som

alla frukter – de måste mogna,

oftast går det långsamt
åratal kan en rad dröja i
själens boning, ovillig
att ta form, bångstyrigt
väntande på omvärldens
framträdande.

Ja, redan under antiken
visste man att ljuvliga
frukter har bittra rötter

Något sovande eller någon tvekan upplevs aldrig i Simon O. Petterssons dikter det är en ständig rörelse med en säkerhet som alltid finns. Ofta klär han sina texter i en historisk kostym som känns ovan för läsaren och fordrar lite extra eftertanke.

I dikten ”Att läsa” ställer han den intressanta frågan om vad läsa är och svaret han först ger är att förstå texten men ändrar sig sedan med invändningen att det är det egna jaget man ska lära sig, det är ett svar som ger en inspiration till läsning. Det är en rekommendation som man bör följa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

arton + tolv =