Meny Stäng

Steinar Opstad – Under en omvänd himmel

Att vilja tillbaka till jorden, enkelheten och det ursprungliga. Det är inte bara Steinar Opstad som har denna längtan. Jag ser den överallt hos mina generationskamrater uppvuxna under de mest konstgjorda av alla decennium: 80- och 90-talen.

Av Ulrika Sandberg
Översättning av Marie Lundquist
ellerströms förlag, 2015, 58 sidor

Steinar Opstad. Foto: Rolf M. Agaard,
Steinar Opstad. Foto: Rolf M. Agaard,

Att vilja tillbaka till jorden, enkelheten och det ursprungliga. Det är inte bara Steinar Opstad som har denna längtan. Jag ser den överallt hos mina generationskamrater uppvuxna under de mest konstgjorda av alla decennium: 80- och 90-talen. Med de medel som finns inom räckhåll försöker vi nå något som vi inbillar oss är mer naturligt än det samhälle vi levt i sedan födseln. Områdena med odlingslotter i utkanten av stadens lägenhetsområden växer åter, efterfrågan av ekologiska fröpåsar har exploderat, hustak och balkonger dignar under pallkragarna fyllda med jord och grönsaker, Tomas Bannerhed vinner Augustpriset, sökorden orörd och gård blir allt vanligare på mäklarnas sajter.

Steinar Opstads Under en omvänd himmel
Steinar Opstads Under en omvänd himmel

Steinar Opstad växte upp på en bondgård och för honom är jorden en del av barndomen. Den finns med som ett fundament i nästan alla de dikter som den tunna diktsamlingen Under en omvänd himmel innehåller. Han har naturen inom sig och kanske är det därför som om hans, ofta naturlyriska, dikter berör. Den som känner naturen får också lov att glorifiera den. Och det gör Opstad (s. 20):

För allt börjar med ett plogskär
och de glänsande fårorna efter traktorn i morgonsolen
det finns ingen vackrare bön
som att bli drömsk vid åsynen av en annans arbete
som är allas arbete

Det gamla småbrukarsamhället, jorden, skogen, tar ibland nästan mytiska proportioner i diktsamlingen. Men trots att angelägenheten kanske kan tyckas begränsad tilltalar Under en omvänd himmel mig oerhört. Bilderna är enkla men mycket vackra, inrymmande ett stort lugn. De tidigare generationerna som plöjde dessa fåror för länge sedan känns mycket nära. Religionen tar också stor plats. Den är dubbel: den uråldriga skulden skymtar och mellan raderna anas, om än lågmält, en homosexuell identitet som komplicerar förhållande till kyrkan. Men religionen är också något förtröstansfullt – de tusen år gamla bönerna som fyller människornas munnar skapar ett ovedersägligt band till de tidigare generationerna.

Slutligen är det en bok om döden. För Under en omvänd himmel är också en sorgeskrift, ett sätt att ta farväl till sina föräldrar, sin barndom, sin bakgrund. Att vara slutet på en kedja av generationer. Det vilar ett stort vemod över att bryta banden med sådant som har funnits där för alltid.

Jord. Religion. Död. Det är en tidlös diktsamling och somliga dikter skulle lika gärna kunna vara skrivna för femtio år sedan som idag. Tidlös men inte omodern. Jorden och religionen är de mest brännande ämnena som finns idag med sina tentakler till klimatkris och världskonflikter. Och döden: döden är på sätt och vis det enda vi har haft och alltid kommer att ha gemensamt, över alla generationer, alla platser, alla sorters människor. Det är skönt med en diktsamling som vågar ta dessa, så kallade eviga frågor, på så stort allvar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

två × 2 =