Meny Stäng

Eva-Stina Byggmästar: Att möta två andra

Av Bo Bjelvehammar
Eva-Stina Byggmästar | I tvillingarnas tecken
Schildts & Söderströms | 2015

Eva-Stina Byggmästar. Foto Jan Anders Broo.
Eva-Stina Byggmästar. Foto Jan Anders Broo.

Eva-Stina Byggmästar möter Emily Dickinson (1830-1886) och Marilyn Monroe (1926-1962), två helt olika personer, den ena var amerikansk lyriker, nästan helt okänd under sin livstid, excentrisk, oftast klädd i vita kläder och en person, som mestadels stannade i sitt rum, den andra var sångare, skådespelare och fotomodell, extrovert och ständigt på tidningarnas löpsedlar. Båda dog unga, Emily Dickinson i en njursjukdom och Marilyn Monroe i en överdos av sömnmedel. Det finns likheter, båda skrev dikter och båda läste gärna lyrik.

I I tvillingarnas tecken möter den österbottniska poeten båda, de flesta dikterna har karaktären av brev eller förtroliga samtal, vi kommer nära Dickinson och Monroe tack vare Byggmästars briljans både när det gäller komposition och gestaltning. I hennes dikter, finns som alltid en lätthet och en lekfullhet, bredvid den en enkelhet och en skönhet. I alla hennes projekt regerar lusten och glädjen, hon behöver aldrig skruva upp ordflödet eller låta en dikt tyngas av märkvärdigheter, det finns ju tillräckligt med andra som ägnar sig åt detta. Många som skriver lyrik borde läsa och lära av Eva-Stina Byggmästar.

Boken innehåller två väl sammanhållna avdelningar. I den första delen möter vi Marilyn Monroe, hon är lika vacker och strålande som vi är vana vid, men det nämns ingenting om Joe Di Maggio eller Arthur Miller, männen får stå tillbaka för en levande, intelligent och kreativ person, Byggmästar målar bilder av det starkaste och det sköraste och säger, vi är lika på något sätt:

Jag tycker om när du talar
om olika saker du tänkt på
om att du älskar poesi
och poeter – när du berättar
att du ser moln
som liknar en hund,
med flaxande öron.

Detta är ett sant möte i lust och kreativitet.

Mötet med Emily Dickinson är annorlunda i den andra delen av samlingen, hon lockar ut henne ur hennes avskildhet och isolering, som präglade många år av hennes liv. Byggmästar dömer inte hennes liv, men hon vill att hon ska se och uppleva något annat. Och att de kan prata om och uppleva lyrik, tillsammans.

Det är underbara naturimpressioner, liksom en njutning av lekfullhet och innerlighet:

Jag stod i regnet
som ett körsbärsträd
med utsträckta armar
och drack hungrigt
dina kyssar!

Byggmästar har ett barns spontanitet och nyfikenhet, det präglar hennes dikter, som handlar om att förstå världen och sig själv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

7 − 5 =