Meny Stäng

Filip Lindberg: Samtal i en hopplös familj

Av Carola Mikaelsson
Filip Lindberg | (för)sörj mig
Illustrationer Amanda Ekstedt
Vi värdelösa | 2015

Filip Lindberg. Foto: Amanda Ekstedt
Filip Lindberg. Foto: Amanda Ekstedt

Vi värdelösa är främst verksamma på nätet, där de tar emot publicerar intervjuer, artiklar, diktsviter, noveller och konstprojekt. Ett av de verk som finns att ladda ner helt gratis är Filip Lindbergs diktbok (för)sörj mig (Ladda ner genom att trycka på titeln). Jag tar del av den dels i tryckt format, dels från hemsidan, och finner att den korta diktboken ser något olika ut beroende på medium. Dikterna är desamma, men framsidorna skiljer sig åt. Den tryckta har ett litet foto på en i övrigt vit framsida, medan den digitala versionens bild täcker hela sidan. Bilderna står Amanda Ekstedt för, och de förekommer även i diktboken: fem illustrationer i gråskala ackompanjerar de tolv dikterna. De abstrakta bilderna ger en stunds eftertanke, men mer av sorten vad tillför det här eller vad kan det här föreställa än att de speglar eller inbjuder till reflektion runt dikterna.

Filip Lindberg debuterade på Pupill förlag 2014 med e-boken (Ämne saknas). Enligt beskrivningen består den av en ”korrespondens mellan författarens nuvarande (seriösa) och en äldre (lunarstormklingande) mailadress – ett intersubjektivt kontaktsökande som avbryts av digitala inläsningstider, virtuella röster och felmeddelanden.” Detta Lindbergs andra verk beskrivs istället som ”en samling sönderfiktionaliserade svek”. Det är ord som drar ner läsningen och upplevelsen, även om jag läser dem efter dikterna.

Poesin målar upp bilder av tristess i hem. Familjen och de hopplösa samtal som förs, pojken som vägrar delta i festen, tiden efter det att en intim relation tagit slut, tonåringen som flyttar tyngden från det ena benet till det andra och bråk mellan syskon. Med detaljer i bestämd form anger Lindberg en specifik situation, men alltsammans är lätt att känna igen, från sin egen verklighet eller från andra bilder och berättelser om familjeliv och de främmande individer som tillsammans utgör en släkt. Dikterna gör sig bäst i högläsning, i ett långsamt tempo, men ibland slinker betydelser eller bilder undan, som om de inte riktigt stämmer in i dikten i övrigt, och jag får läsa om. Ordet sönderfiktionaliserad gör sig påmint. Kanske har Lindberg filat för mycket, strukit och ändrat om så att grundkänslan försvunnit? På Vi värdelösas hemsida står det: ”Boken är skriven i en uttunnad gråhet, ett försök att frammana en anspråkslös tomhet, en sorts apné. Jag bar länge på en föreställning om en alltomfattande ljum likgiltighet – ett kontinuerligt ingenting.

Under läsningen fastnar jag främst för figurdikterna på sidan 8 samt för de tre dikter som har en överskrift eller rubrik: Diorama, Andedräkt och Tenebrism. I de tre senare är familjetemat starkt närvarande. Men (för)sörj mig ger mig ingen stark kvarvarande känsla, och tråkigt nog drar paratexterna kring sviten onekligen ner helhetsintrycket. Roligast med läsningen är Vi värdelösas hemsida, att de fortsätter publicera poesi och andra texter, och att dessa finns lättillgängliga på nätet. Ja, så tillgängligt är det digitala att jag trots sökningar inte finner Lindbergs diktbok till försäljning i tryckt format – medan en länk pdf:en är det första som når en på Filip Lindbergs sida.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sju + sju =