Meny Stäng

Janet Frame: Existentiellt motstånd som elektrifierar sidorna

Av Christer Boberg
Janet Frame | Hungrig bland orden
Översättning av Jonas Ellerström & Elisabeth Mansén
Ellerströms | 2015

 

Janet Frame. Foto: Janet Frane Estate
Janet Frame. Foto: Janet Frane Estate

Det tål att sägas på en gång: urvalsvolymen Hungrig bland orden är helt omistlig, Jonas Ellerström och Elisabeth Mansén har gjort ett starkt och viktigt arbete med att introducera Janet Frames poesi på svenska. Utan att veta det är det en bok jag saknat och längtat efter under mycket lång tid.

Janet Frames dikter är fulla av liv och närvaro, som om hennes sinnen är ett med de företeelser hon skildrar. Hon lyckas förmedla formerna, färgerna, lukterna och smakerna med sällsynt omedelbarhet, till synes djupt inifrån. Det här känner man igen även från hennes noveller, romaner och den berömda självbiografiska trilogin. Minnen och landskap vecklas ut och vecklas ut, läsaren släpps in i nya vrår, skrymslen och glipor. Det slår mig flera gånger att Frame inte slutar att beskriva där andra poeter skulle ha valt att sätta punkt. I stället pressar hon minnesförmågan och formuleringskonsten ytterligare. När Frame skriver om ett ting eller ett rum eller en katt laddas det alltid med något avgörande. Allt äger innebörd. Vad vi än sträcker oss efter så betyder det något. Våra liv formas hela tiden.

I dikterna finns även ett existentiellt motstånd som elektrifierar boksidorna. En sorts vägran, ett nej som gör att man inte sällan drar efter andan. Vanemässiga och bekväma tankegångar pulvriseras och löses upp på ett påtagligt vis. Ta till exempel dikten ”En berättelse från Dunedin”. I dagarna kablas det ut otaliga texter om flyktingpolitik, EU-migranter, främlingsfientlighet, tiggare och rasism. Vitt skilda ståndpunkter kommer till tals och bidragen från olika åsiktsläger bjuder på mer eller mindre lyckade tankegångar och mer eller mindre lyckad formuleringskonst. Men plötsligt känns allt så fu