Meny Stäng

Tine Høeg: Dansk sommar utan kärlek

Av Alexander Svedberg
Tine Høeg | Hej Sol Fuck Love
Översättning: Roberth Maier Ericsson
Black Island Books | 2015

Tine Høeg: Foto: Alexander-Banck-Petersen
Tine Høeg: Foto: Alexander-Banck-Petersen

Hej Sol Fuck Love är en liten samling med ett ärligt och till synes okomplicerat tilltal. Tine Høeg, som debuterade med samlingen i Danmark 2013, använder ett uppbrott som utgångspunkt för att avtäcka vardagens små strukturer. Poesin är konstaterande och iakttagande, och Høegs underfundiga och cyniska humor får diktjagets sexmöten och insprängda funderingar att kännas som upplägget till en svart komedi.

Jag suger helium ur en ballong på en fest
och talar in ett meddelande på din telefonsvarare
med heliumrösten. Det lyder så här:

Jag är fortfarande kär i dig.

Efteråt undrar jag
Om du kan höra att det är jag.
(”Helium”, s. 28)

Tine Høegs Hej sol fuck love
Tine Høegs Hej sol fuck love

Trots att Høeg fokuserar på sex är intimiteten förhållandevis avsexualiserad. Istället är texterna närgångna på ett för mig mycket mer genomträngande vis. Det rör sig om genanta ögonblick, saker yttrade i förbigående och kroppens små skönhetsfel. Tilltalet är hudnära, och huden är också ofta i fokus: finnar, födelsemärken, elasticitet och tatueringar. Detta stämmer inte minst in på ”Rebound 6” (s. 14):

Jag ligger med en person som har förvånansvärt
slapp hud. Som om att huden redan förstått
att den en dag ska släppa taget
om skelettet. Jag rör vid
min egen hud i badrummet,
stramheten ok.

Vardagliga nojor och relationen till samhällets idealkvinnor blir också ofta del av texten. Detta märks som tydligast i tre dikter som alla går under titeln “Me vs. Scarlett”:

När du hjälper människor
med deras hudproblem, så ger du dem
ett helt nytt liv, säger Scarlett Johansson.
Om hon inte vore skådespelare skulle hon vara
Hudspecialist. På ryggen
Är mina födelsemärken som störst.
(s. 15)

Ibland kan Høegs infogning av samtidsmarkörer kännas tvångsmässig – som en artikulerad vanlighet. Ett fåtal fragment drunknar också i massan av igenkänningsgrundade vardagsobservationer som flyter runt i sociala medier. Med få undantag är språket anonymt, utan någon stil som går att kalla Høegs egen. Istället ligger hennes styrka i att med subtil humor och träffsäkra beskrivningar fånga de komiska, pinsamma och ömma situationer vi alla kan känna igen oss i.

Jag ligger med en person som hela tiden
har ögonen slutna, så jag sluter mina också.
Det känns genant
efteråt, när våras blickar möts.
(”Rebound 8”, s. 20)

Inget i Hej Sol Fuck Love framstår som moraliserande, och bristen på uttalat avslut är också vad som gör summan av Høegs fragment intressant. Den lättköpta tillfredsställelse som alltför ofta präglar relationspoesin uteblir, istället lämnas jag med en rad observationer om hur kärleksfunderingar formas inom ramen för den digitala tidsåldern.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 × tre =