Meny Stäng

Zurab Rtveliashvili: I polemik mot censuren

Av Alexander Svedberg
Poesins diktatur | Zurab Rtveliashvili
Översättning: Marina Jobava, Kristian Carlsson och Manana Kobaidze
Smockadoll förlag | 2015

 

I min generation är jag poeten
som kastade om epokens pulsslag,
svepte novemberstormen i sammet
för att finna en kritvit sida.

Strofen ovan är en del av ”Epilog” på sidan 42 i Zurab Rtveliashvilis Poesins Diktatur, hans fjärde poesisamling och hans första på svenska. Troligtvis alluderar texten till 1989 års Sammetsrevolution, som ledde till att Václav Havel under relativt fredliga former valdes till det dåvarande Tjeckoslovakiens president. Och visst finns det likheter: Rtveliashvili var själv en viktig figur under 2004 års ”Rosenrevolution” i Georgien. Denna resulterade dock i att en ännu mindre välvilligt inställd regering kom till makten. Rtveliashvilis kollegor arresterades, och han förbjöds att publicera poesi. Sedan några år tillbaka lever han i exil i Sverige, men skriver fortfarande i polemik mot hemlandets regering.

Poesins diktatur inleds med ett kortare förord av David Chikhladze. Här ges en utförlig beskrivning av poetens bakgrund och målsättning, författad på svulstig prosa. Förordet lämnar inte mycket öppet för tolkning, men det är heller inte något Rtveliashvili intresserar sig för. Han skyr den litterära salongens formalister, vilket berörs i såväl förordet som samlingen igenom. Till sin karaktär påminner förordet mer om ett manifest, och fungerar som ett smakprov på vad Rtveliashvili vill ge uttryck för med sin poesi.

Den inledande ”Ode till Hans Majestät Civilsamhället” (s. 27) ger en god fingervisning om inom vilken tradition författaren rör sig. Förordet gör klart att Rtveliashvili är en modernistisk poet, som diktar inom samma tradition som den ryska poeten Vladimir Majakovskij.

Vörda och frukta mig!
Slipa lien och upprepa
Diktens tio första rader!
Vörda och frukta mig!
Under detta heliga skrän,
ärliga skrän, stumma skrän
inväntar många händer
yttrandefrihet!

Då jag började läsa Poesins diktatur fick jag intrycket att samlingen bestod av futuristisk arbetar- och jordbrukspoesi, men liksom tidigare nämnts är samlingen indelad i avsnitt: ”Tungt artilleri”, ”Infanteri”, ”Flygvapen” och ”Barmhärtighetens systrar (reservförband)”. Den militära tematiken till trots så är Rtveliashvili dock ingen krigshetsare:

Släpp fingrarna från avtryckaren, kadett,
Du ska få se en oblodig revolution.
Jag har aldrig hört
att något annat lands fred
har laddat kanonerna, glömt och förlåtit…
(”Ode till friheten”, s. 30).

I ”Tathagata (Till mina vänner, skogsparker och sjöar)” på sidan 73 besöks poeten av Buddha; i andra dikter figurerar motsvarande figurer från flera andra världsreligioner. Rtveliashvili presenterar sig genomgående som en messiansk figur, något som för tankarna till synen på det litterära geniet: en gigant som frälser världen genom sitt skrivande. ”Ingenting kan stoppa min färd mot himlen, för att visa de subtila poeterna mitt breda vingspann”, skriver han i ”Ode till uppblåsta poeter” (s. 110). Hans språk är högtravande och anspråksfullt, på gränsen till pastisch. Det är lätt att få uppfattningen att anspråken utgör en central del av en oblyg polemik mot hemlandets censur. Rtveliashvili beskyller också såväl politiker som ”formalister” för censur och passivitet – det senare avser den akademiska och kommersiella poesins företrädare:

Jag är poeten med kosmisk smärta bakom sig,
jag tar ett praktiskt steg i Bakunins anda.
Jag är irreguljär som miljarder bisurr
och är alltid en högspänningsparallell.
Jag finner ingen nytta i att örfila
fuskintellektuella
för deras formalistiska impotens –
(”Tidlös manifestation”, s. 60).

Det går att hävda att Rtveliashvilis tilltal är tidsbundet snarare än tidlöst. Greppen förekommer tidigt även inom andra konstformer, som i de tyska expressionisternas messianska självporträtt eller mer nyligen i Odd Nerdrums profetiska kitschmanifest. Liksom är fallet med den senare är det viktigt att diskutera om Rtveliashvili bör ses som en estetisk nydanare eller inte? I den kontext han skriver inom är han det, och återknytandet till en lång tradition av modernistiska revolutionspoeter kan på så sätt ses som en ”tidlös manifestation”. Dessutom är Rtveliashvili verksam som multimediakonstnär och författar sin poesi som del av ljudkonst och performance. Sett ur ett annat perspektiv kan en del formuleringar ses som något magstarka: från aspekter av de religiösa övertonerna till samlingens bekönade, stundtals essentialistiska, omskrivningar. Ett par dikter tycks dock luckra upp könsdikotomier, och tilltalet rör sig också från det högtravande till det vardagliga. Det senare syns i ”Kärlekspolisen (Tblisi AB)”:

Det har aldrig hänt här i staden
att alla älskar varandra.
Tro mig, det blir aldrig så –
Alltid någon som fuckar upp det (!)
(s. 54).

Rtveliashvili låter dock även vackert formulerande rader bryta av mot såväl anspråksfulla som vardagliga strofer, som i slutet på ”Trikå-2000” (s. 105):

I rummen märker de inte längre –
att farmödrarna fladdrar som fjärilar
i färgglada kläder och uttömda faller
på snövita kuddar
som flugor från akacian
vid dagens slut.

Kanske beror den språkliga och tematiska eklekticismen på att Poesins diktatur är sammansatt av dikter från flera samlingar? Eller på Rtveliashvilis uttalade målsättning att bryta mot tabun? Militärtematiken används som en omskrivning för ordets makt, och även om han genomgående använder sig av militärmetaforerna är poesin indelad efter olika teman.  Om samlingens första del är mer konkret, arbetar den andra med ett språk som relaterar till estetik och kosmos, den tredje berör det gudomliga och den fjärde kärlek och erotik. I en del fall känner jag att Rtveliashvilis metaforer är daterade, i viss mån gäller detta också leken med den fria versens rytmiska möjligheter. Liksom tidigare nämnts är dock de litterära, religiösa och politiska referenserna så frekventa att det måste röra sig om effektsökeri. Subtilitet är något Rtveliashvili uttalat vänder sig emot, hans uppdrag är istället att kullkasta och upplysa med hjälp av språket:

Låt mig andas in vinden i lungorna
Fyll min blick med energi – jag ska förbränna solar
Om inga ytor står för mig, ska jag resa en med viljestyrka.
På en marmorplatta ska jag ställa gisslan av stål.
(”Låt mig…”, s. 76)

I en del fall blir det extra viktigt att förstå poesin inom den kontext där den författats. Poesins diktatur är ett sådant fall. Pär Hanssons efterord fungerar som en anekdotisk variant av Chikhladzes smäktande förord, och understryker ytterligare den roll poeten anser sig spela. Efter att ha avslutat samlingen inser jag att en del av Rtveliashvilis anspråk måste ses som en medveten provokation. Dock känns språket stundtals alienerande, vilket också troligtvis skulle falla Rtveliashvili i smaken. Bedömd som en idépolitisk text äger den stort värde, estetiskt sett har den dock vissa svagheter. Vad som räddar delar av Poesins diktatur från att bli repetitiva är infogningen av ett fåtal roliga och en hel del vackra formuleringar. Rtveliashvili kan skriva, det är inget tvivel om den saken. I övrigt är det svårt att inte känna respekt för någon som inte bara tar sin föreställda roll på stort allvar, utan också agerar utifrån den och genom sitt skrivande bidrar till förändring.

1 Comment

  1. Carl-Johan Bachofner

    Det är ljuden och rollspelet som är centrala i Zurabs diktning.
    Har man hört honom förstår man kopplingen mellan ljud och dikt.
    Innehållet ffförstärrrks av ljuden.

    Men roll och roll… Med hans bakgrund så finns en verklighet i det han skriver. Variationen på dikterna springer ur diktarjaget och verkligheten.

    Roll och verklighet blandas och ur diktarens makt över sina tankar, forsar en energirikt ljudlig poesi fram. Det blir känslor färgade av värme och vilja, ibland utblandat av en skön dråplighet. En vilja. Det blir lite som poesins punkrock.

    Följer man med i den känsla och de tankebanor som den här poesin frammanar kan man få sig ett rus. Man knyter näven i fickan, tänker -ja jävlar, och liksom studsar fram längs trottoaren.

    Det är hoppfullt och spännande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 × 4 =