Meny Stäng

Zurab Rtveliashvili: I polemik mot censuren

Av Alexander Svedberg
Poesins diktatur | Zurab Rtveliashvili
Översättning: Marina Jobava, Kristian Carlsson och Manana Kobaidze
Smockadoll förlag | 2015

 

I min generation är jag poeten
som kastade om epokens pulsslag,
svepte novemberstormen i sammet
för att finna en kritvit sida.

Strofen ovan är en del av ”Epilog” på sidan 42 i Zurab Rtveliashvilis Poesins Diktatur, hans fjärde poesisamling och hans första på svenska. Troligtvis alluderar texten till 1989 års Sammetsrevolution, som ledde till att Václav Havel under relativt fredliga former valdes till det dåvarande Tjeckoslovakiens president. Och visst finns det likheter: Rtveliashvili var själv en viktig figur under 2004 års ”Rosenrevolution” i Georgien. Denna resulterade dock i att en ännu mindre välvilligt inställd regering kom till makten. Rtveliashvilis kollegor arresterades, och han förbjöds att publicera poesi. Sedan några år tillbaka lever han i exil i Sverige, men skriver fortfarande i polemik mot hemlandets regering.

Poesins diktatur inleds med ett kortare förord av David Chikhladze. Här ges en utförlig beskrivning av poetens bakgrund och målsättning, författad på svulstig prosa. Förordet lämnar inte mycket öppet för tolkning, men det är heller inte något Rtveliashvili intresserar sig för. Han skyr den litterära salongens formalister, vilket berörs i såväl förordet som samlingen igenom. Till sin karaktär påminner förordet mer om ett manifest, och fungerar som ett smakprov på vad Rtveliashvili vill ge uttryck för med sin poesi.

Den inledande ”Ode till Hans Majestät Civilsamhället” (s. 27) ger en god fingervisning om inom vilken tradition författaren rör sig. Förordet gör klart att Rtveliashvili är en modernistisk poet, som diktar inom samma tradition som den ryska poeten Vladimir Majakovskij.

Vörda och frukta mig!
Slipa lien och upprepa
Diktens tio första rader!
Vörda och frukta mig!
Under detta heliga skrän,
ärliga skrän, stumma skrän
inväntar många händer
yttrandefrihet!

Då jag började läsa Poesins diktatur fick jag intrycket att samlingen bestod av futuristisk arbetar- och jordbrukspoesi, men liksom tidigare nämnts är samlingen indelad i avsnitt: ”Tungt artilleri”, ”Infanteri”, ”Flygvapen” och ”Barmhärtighetens systrar (reservförband)”. Den militära tematiken till trots så är Rtveliashvili dock ingen krigshetsare:

Släpp fingrarna från avtryckaren, kadett,
Du ska få se en oblodig revolution.
Jag har aldrig hört
att något annat lands fred
har laddat kanonerna, glömt och förlåtit…
(”Ode till friheten”, s. 30).

I ”Tathagata (Till mina vänner, skogsparker och sjöar)” på sidan 73 besöks poeten av Buddha; i andra dikter figurerar motsvarande figurer från flera andra världsreligioner. Rtveliashvili presenterar sig genomgående som en messiansk figur, något som för tankarna till synen på det litterära geniet: en gigant som frälser världen genom sitt skrivande. ”Ingenting ka